Berlin

2023-01-21  11:35

André Masson (1896 - 1987), Målaren och Tiden, 1938. Masson föddes i Balagny-sur-Thérain, Oise, i Frankrike. Familjen flyttade till Bryssel där han vid elva års ålder började konststudier vid Académie Royale des Beaux-Arts, under ledning av Constant Montald. Han fortsatte sina studier i Paris och stred för Frankrike under första världskriget där han sårades allvarligt. Hans tidiga verk visar ett intresse för kubism. Han blev senare främst förknippad med surrealism. Han var en entusiastisk användare av automatism och gjorde ett antal automatiska verk i penna och bläck. Masson experimenterade med förändrade medvetandetillstånd tillsammans med konstnärer som Antonin Artaud, Joan Miró och Georges Bataille, vilka var grannar till hans ateljé i Paris. I slutet av 1920-talet fann han dock automatism begränsande och han lämnade den surrealistiska rörelsen och vände sig istället till en mer strukturerad stil, ofta producerade han verk med ett våldsamt eller erotiskt tema. Han flyttade till Tossa de Mar, en liten fiskeby på Costa Brava, och bodde där vid det spanska inbördeskrigets utbrott, vilket återspeglas i flera av hans målningar. Han återvände till surrealisterna i slutet av 1930-talet. Vid den tyska ockupationen av Frankrike under andra världskriget utdömdes hans arbeten som degenererad konst. Med hjälp av Varian Fry lämnade Masson via Marseille Frankrike på ett fartyg till den franska ön Martinique varifrån han fortsatte vidare till USA. Han bosatte sig i New Preston, Connecticut och hans arbeten kom att få ett stort inflytande på amerikanska abstrakta expressionister, som Jackson Pollock.

2023-01-21  11:39

Max Ernst (1891 - 1976), Brudens Klädsel, 1940. Född i Brühl, nära Köln. 1909 skrev Ernst in sig vid universitetet i Bonn för att läsa filosofi, konsthistoria, litteratur, psykologi och psykiatri. Han besökte mentalsjukhus och blev fascinerad av de psykiskt sjukas konstverk; han började nu även själv att måla. Efter att Ernst avslutat sina studier sommaren 1914 avbröts hans liv av första världskriget. Ernst värvades och tjänstgjorde på både väst- och östfronten. Krigets effekt på Ernst var förödande; i sin självbiografi skrev han om sin tid i armén att: "Den första augusti 1914 dog M[ax].E[rnst]. Han återuppstod den elfte november 1918". Under en kort period på västfronten fick Ernst i rita kartor, vilket gjorde att han kunde fortsätta måla. Ernst utvecklade en fascination för fåglar som visade sig i hans arbete. Hans alter ego i målningarna var en fågel, som han kallade Loplop,. Han föreslog att detta alter-ego var en förlängning av honom själv som härrörde från en tidig sammanblandning av fåglar och människor. Som barn vaknade han en natt och upptäckte att hans älskade fågel hade dött; några minuter senare kom hans far in i rummet för att berätta att han fått en lillasyster. Ernst flyttade till Frankrike där han, fortfarande gift med sin andra fru, kom att leva med den brittiska konstnärinnan Leonora Carrington, "bruden" i målningen Brudens Klädsel. Vid andra världskrigets utbrott kom han som tysk att internerades som "oönskad utlänning". Efter Frankrikes kapitulation arresterades han igen, nu av tyskarna, men kunde med hjälp av konstmecenaten Peggy Guggenheim, som han senare gifte sig med, fly till USA. 1946 slog han sig ned i Sedona, nu gift för fjärde och sista gången med konstnärinnan Dorothea Tanning. Kring dem kom en konstnärskoloni att växa upp på den amerikanska landsbygden.

2023-01-21   11:44

Dorothea Tanning (1910 - 2012), Spegeln, 1950. Född och uppvuxen i Galesburg, Illinois. Efter två år på college avslutade hon sina studier för en konstnärlig karriär. 1930 flyttade hon först till Chicago och sedan, 1935, till New York, där hon försörjde sig som kommersiell konstnär samtidigt som hon arbetade på sitt eget måleri. I New York upptäckte Tanning surrealismen på utställningen Fantastic Art, Dada and Surrealism på Museum of Modern Arts, 1936. Imponerad av hennes kreativitet och talang introducerade reklamformgivaren på Macy's varuhus henne 1941 för galleristen Julien Levy, som omedelbart erbjöd sig att ställa ut hennes verk. Levy gav Tanning två separatutställningar (1944 och 1948), och introducerade henne också till kretsen av emigrantsurrealister vars verk han visade i sitt galleri i New York, inklusive Max Ernst. Tanning träffade Ernst först på en fest 1942. Han besökte senare hennes ateljé för att överväga huruvida några av hennes arbete skulle jomma att inkluderas i 1943 års utställning Exhibition by 31 Women på Art of This Century-galleriet i New York., ett galleri ägdes av Peggy Guggenheim, Ernsts dåvarande hustru. Målningar av Tanning ställdes ut på utställningen, liksom målningar av bland annat Leonora Fini, Leonora Carrington och Frida Kahlo. Tanning och Ernst gifte sig 1946 och förblev gifta till Ernsts död 1973. De kom hela livet att pendla mellan USA och Frankrike. Tanning själv dog i New York 2012, 101 år gammal.

2023-01-21  11:46

Redemios Varo (1908 - 1963), Stjärngröt, 1948. María de los Remedios Alicia Rodriga Varo y Uranga föddes i Anglès, en liten stad i nordöstra Spanien. Varos far, Rodrigo Varo y Zajalvo var en hydraulikingenjör. På grund av hans arbete flyttade familjen mellan olika platser i Spanien och Nordafrika. Varos far insåg tidigt hennes konstnärliga talanger och lät henne kopiera tekniska ritningarna av hans verk med dess räta linjer, radier och perspektiv, vilka hon återgav troget. Han uppmuntrade självständigt tänkande och kompletterade hennes utbildning med vetenskaps- och äventyrsböcker, särskilt romanerna av Alexandre Dumas, Jules Verne och Edgar Allan Poe. När hon blev äldre försåg han henne med texter om mystik och filosofi. Dessa första år av hennes liv lämnade ett intryck på Varo som senare skulle dyka upp som motiv i hennes arbete som maskiner, möbler och artefakter. 1924, 15 år gammal, skrev hon in sig på Real Academia de Bellas Artes de San Fernando i Madrid, där Salvador Dalí och andra kända konstnärers studerat. Varo tog sin examen som teckningslärare 1930. I Madrid introducerades hon för surrealism genom föreläsningar, utställningar, filmer och teater. Hon var en regelbunden besökare på Pradomuseet och intresserade sig särskilt för målningarna av Hieronymus Bosch, och då speciellt hans triptyk Lustarnas trädgård, men även andra konstnärer, som Francisco de Goya. Efter att ha flyttat till Paris kom hon att umgås med André Breton och den surrealistiska kretsen kring honom, som bland annat inkluderade Leonora Carrington, Dora Maar, Roberto Matta och Max Ernst. I Paris levde Varo fattigt och tog sig fram med ströjobb och kopierade och möjligen även förfalskade målningar för att överleva. Vid andra världskrigets utbrott fängslades hon av den franska regeringen tillsammans med sin man då han var övertygad kommunist. De båda släpptes i samband med den tyska ockupationen och flydde då till Mexiko. Varo kom att stanna i Mexiko resten av sitt liv och återförenades här med Leonora Carrington, som hon tidigare träffat i Paris. De båda förblev bästa vänner fram till Varos död i en hjärtinfarkt 1963.

2023-01-21  11:51

Victor Brauner (1903 - 1966), Surrealisten, 1947. Brauner föddes i Piatra Neamț, Rumänien, son till en judisk virkesfabrikör som senare bosatte sig i Wien. Familjen återvände till Rumänien 1914. Han gick på konstnärsskolan Universitatea Naţională de Arte i Bukarest (1916-1918) och studerade sedan på Horia Igiroșanus privata konstnärsskola. Han besökte Fălticeni och Balcic och började måla landskap där han försökte efterlinka Paul Cézannes. Sedan, som han själv uttryckte det, gick han igenom alla stadier: "dadaist, abstraktionist, expressionist". Han höll sin första egna utställning på Mozartgallerierna i Bukarest i september 1924. 1925 företog han sin första resa till Paris, varifrån han återvände 1927. Under perioden 1928-1931 var han medverkande i tidskriften unu (en avantgardistisk tidskrift med dadaistiska och surrealistiska tendenser), som publicerade reproduktioner av de flesta av hans målningar och grafiska verk. 1930 bosatte han sig som alla andra i Paris. Han bodde på Moulin Vert Street, i samma hus som Alberto Giacometti och Yves Tanguy. 1935 återvände Brauner till Bukarest. Han anslöt sig under en period till det rumänska kommunistpartiet, inte så mycket av övertygelse som för att alla andra gjorde det. 1938 flyttade han åter till Paris, för att vid den tyska ockupationen lämna staden för södra Frankrike och Marseille. Återstoden av sitt liv kom han att tillbringa i Frankrike och Italien, för att avlida 1966 i Paris, efter en längre tids sjukdom.

2023-01-21  12:01

Leonora Fini (1907 - 1996), Sfinxernas Herdinna, 1941. Fini föddes i Buenos Aires, Argentina, av italienska föräldrar. Hennes far, Herminio, var förmögen, tyrannisk och hade en fundamentalistisk katolsk tro. Ett och ett halvt år efter hennes födelse flydde hennes mor tillbaka till Italien med Leonora. Som katolik vägrade Herminio att ge hennes mor en skilsmässa och de fick ofta hålla sig gömda då Herminio försökte få tillbaka Leonora till Argentina. En skilsmässa beviljades henne först 1919 genom en italiensk domstol. 17 år gammal flyttade Fini till Milano och sedan till Paris där hon lärde känna Max Ernst, Georges Bataille, Henri Cartier-Bresson, Picasso, André Pieyre de Mandiargues och Salvador Dalí. Fini hade ingen formell konstnärlig utbildning, men hon var bekant med renässanskonst och med manerismen sedan sin hennes uppväxt i Italien och hade ställt ut målningar redan som 17-åring i Trieste. Hennes första stora egna utställning hölls i New York 1936 , på Julian Levy Gallery. Även om hon rörde sig i surrealist kretsar såg hon sig själv aldrig som en del av rörelsen. Fini illustrerade också ett 50-tal böcker under sitt liv och valde författare och titlar som passade hennes egna intressen, inklusive ''Satyricon'' och verk av Jean Genet och Charles Baudelaire. Några av hennes mest kända verk inom detta område är hennes teckningar för en 1944-utgåva av Marquis de Sades ''Juliette''. Hon skrev även själv tre romaner. Fini var öppet bisexuell och polyamorös, hon levde de sista fyrtio åren av sitt liv i en lägenhet i Paris tillsammans med den italienska greven och  konstnären Stanislao Lepri, den polske författaren Konstanty Jeleński och ett tjugotal katter.

2023-01-21   12:07

Paul Delvaux (1897 - 1994), Dagens Gryning, 1937. Delvaux föddes i Antheit (nu en del av Wanze) i den belgiska provinsen Liège och kom att tillbringa i princip hela sitt liv i Belgien. Han är känd för sina drömlika scener med kvinnor, klassisk arkitektur, tåg, tågstationer och skelett, ofta i olika oväntade kombinationer. Han anses ofta vara surrealist, även om han bara kort identifierade sig med den surrealistiska rörelsen. Den unge Delvaux studerade grekiska och latin och absorberade Jules Vernes romaner och Homeros Odyséen. Hans konstverk skulle i hög grad påverkas av dessa läsningar, så även hans allra tidigaste teckningar som visar mytologiska scener. En förändring av stil ses i början av 30-talet under inflytandet av Giorgio de Chiricos metafysiska konst, som han först hade stött på 1926 eller 1927. Delvaux-kvinnor, vanligtvis i komplexa kostymer eller halvnakna, ses i scener bland klassiska ruiner eller mörka skogar. I mitten av 1930-talet började Delvaux även ta till sig element från sin belgiska kollega René Magritte, såväl hans uttryckslös figurer och hans oväntade sammanställningarna av vanliga bruksföremål. Delvaux skulle under hela sitt liv upprätthålla en respektfull men något spänd relation med den ett år yngre Magritte.

2023-01-21  12:12

Kurt Seligmann (1900 - 1962), Baphomet, 1948. Seligmann var en schweizisk-amerikansk surrealistisk målare och gravör, känd för sitt fantasifulla bildspråk av medeltida trubadurer och riddare i makabra ritualer, inspirerade av karnevalen som hålls årligen i Basel. Likt de flesta konstnärer föddes in i en relativt förmögen familj med föräldrar som först motsatte sig att han skulle studera konst men som slutligen gav med sig. Han studerade vid École des Beaux-Arts i Genève, där även Degas och Renoir gått, och dit Rodin och Cézanne sökt in men refuserats. Efter sin tid i Genève flyttade han till Paris där han genom Giacometti, som han lärt känna i Genève, kom i kontakt med Breton och den surrealistiska gruppen kring honom. Vid andra världskrigets utbrott befann sin Seligmann i New York för en utställning och blev kvar där under större delen av sitt liv. Seligmann kom under krigat att hjälpa andra konstnärer att lämna Europa för USA, efter kriget undervisade han konst på olika college i New York. I början av 60-talet hade Seligmann gått i pension och hans konst sågs nu som något omodernt och förlegat på den snabbt skiftande konstmarknaden i New York. Han drog sig tillbaka till sin gård där han dog efter att han, troligen som resultat av en olyckshändelse, skjutit sig själv.

2023-01-21  12:25

Leonora Carrington, Sueño (Nephesh som Själen i ett Sovande Tillstånd). 1959. Carrington föddes in i en förmögen katolsk familj i Lancashire, England. Utbildad av guvernanter och nunnor, relegerades hon från två skolor innan hennes familj skickade henne till Florens, där hon gick på Mrs Penrose's Academy of Art. Hennes pappa motsatte sig hennes karriär som konstnär, men hennes mamma uppmuntrade henne. 1936 såg Carrington den tyske surrealisten Max Ernsts verk på den internationella surrealistiska utställningen i London, året efter träffade de båda på en fest i London. Carrington följde med Ernst till Paris, där han lämnade sin fru och bosatte sig med Carrington i Saint Martin d'Ardèche, i södra Frankrike. Vid andra världskrigets utbrott flydde Ernst till USA. Carrington lyckades ensam och utblottad  ta sig till Spanien, där hon fick en psykos och togs in på ett mentalsjukhus. Hennes föräldrar lyckades få ut henne under förutsättning att hon sattes under en förmyndare. Då hon fick reda på att föräldrarna beslutat att sända henne till ett sanatorium i Sydafrika lyckades hon fly till Mexiko, där hon kom att tillbringa större delen av sitt liv. Carrington hade alltid haft ett intresse för djur, myter och symbolik, något som ständigt förekommer i hennes konst. Det var ett intresse som ökade efter flytten till Mexiko och vänskapen med den spanska exil konstnärinnan Remedios Varo. De båda två studerade tillsammans alkemi, kabbalan och den postklassiska Mayatexten, Popol Vuh.