Florens

2021-08-19  15:34

Basilica di Santa Croce är en Basilica Minor och den främsta franciskaner kyrkan i Florens. Kyrkan ligger på Piazza di Santa Croce, cirka 800 meter sydost om stadens Duomo. Platsen var när kyrkan byggdes sumpmark utanför stadsmuren. Kyrkan är begravningsplats för några av de mest berömda italienarna, såsom Michelangelo, Galileo, Machiavelli, poeten Foscolo, filosofen Gentile och kompositören Rossini. Den nygotiska marmorfasaden är från 1857-63, av den judiska arkitekten Niccolo Matas från Ancona. Innan dess hade kyrkan bara haft en enkel stenfasad. Matas lyckades även rita in en davidsstjärna centralt i sin komposition. Han önskade även begravas i kyrkan men eftersom han var jude begravdes han istället under kyrkans tröskeln och hedrades med en inskription. Den tredje veckan i juni varje år täcks piazzan framför kyrkan med sand och en turnering i Calcio Fiorentino, florentinsk fotboll, spelas mellan fyra av stadens centrala distrikt, en tradition som går tillbaka till 1400-talet. Calcio Fiorentino är en blandning av fotboll, handboll, brottning och boxning, där fotbolls delen är försumbar.

2021-08-19  15:37

Utanför kyrkan står den kanske mest kände av alla florentinare staty, Dante Alighieri. Han har även en kenotaf inne i kyrkan, men hans kropp finns kvar i Ravenna, där han dog i exil, detta trots otaliga förfrågningar från Florens att få hem kroppen. Dante föddes troligen på 1260-talet in i en familj som stödde de påvetrogna guelferna mot de kejsartrogna ghiblleinerna, en konflikt som pågick i Norditalien under i princip hela 12-, 13- och 14-talet. Spår av konflikten kan ses än idag då många italienska städer fortfarande har antingen det guelfiska standaret, ett vitt kors på en röd botten, eller det ghiblleinska, ett rött kors på en vit botten, i sina stadsvapen. Dante deltog själv som kavallerist i Slaget vid Campaldino, år 1289, som ledde till att guelferna tog kontroll över Toscana. Strax efter att guelferna tagit kontrollen över Florens drogs naturligtvis genast nya konfliktlinjer upp, nu mellan de så kallade svarta guelferna, vilka var guelfer för att de stödde påven, och de vita guelferna, som varit guelfer främst för att man var motståndare till kejsaren, men som nu ville begränsa påvens makt i Toscana. Här stod Dante och hans familj på den förlorande sidan, de vita guelferna, och sändes i exil och han kunde under de sista tjugo åren av sitt liv inte återvända till Florens igen. Det var i exil han skrev sin Comedìa.

2021-08-19  16:02

Den nuvarande basilikan tillskrivs traditionellt Arnolfo di Cambio och började byggas 1295 på platsen där de första franciskanerna som anlänt till Florens, omkring 1210, byggt ett litet oratorium. Basilikan är idag den största franciskaner kyrkan i världen. Det mest utmärkande för kyrkan är dess sexton kapell, många av dem dekorerade med fresker av Giotto och hans elever, samt dess många gravar och kenotafer. Flera av de viktigaste florentinska familjerna, däribland Bardi, Peruzzi, Alberti, Baroncelli och Rinuccini, förvärvade kapell i Santa Croce och fick därmed äran att bekosta dess dekoration och inredning. I konflikten mellan franciskanermunkarna i Santa Croce och Savonarola kom franciskanerna att bli en central faktor i den senares fall.

2021-08-19   16:07

Michelangelo, som dog i Rom 1564, begravdes i Santa Croce under ett monument med tre allegoriska figurer föreställande Skulpturen, Arkitekturen och Målningen, designad av konstnären och arkitekten Giorgio Vasari, idag främst ihågkommen för sin bok Le vite de' più eccellenti pittori, scultori, e architettori, (De mest framstående målarnas, skulptörernas och arkitekternas liv). Boken gavs ut första gången 1550 och är idag vår viktigaste källa för många medeltida och renässans konstnärers liv. Då Michelangelo begravdes var kyrkans golv redan täckt av äldre gravar, från medeltiden och framåt, men hans grav kom att fungera som förebild för andra senare gravmonument i kyrkan, som till exempel Galileos och Machiavellis.

2021-08-19   16:19

Krucifixet, från cirka 1265, är ett av två bevarade krucifix tillskrivna den florentinska målaren och mosaikkonstnären Cimabue. Det är ett av de första italienska konstverken att avvika från den traditionella senmedeltida bysantinska ikonografin. Verket visar en verklighetstrogen skildring av passionen på Golgata, där en nästan naken och lidande Kristus, med ögonen slutna, hänger livlös och besegrad. Cimabue skildring av mänskligt lidande kom att influera senare konstnärer från Michelangelo till Francis Bacon. Den 4 november 1966 hängde krucifixet betydligt lägre än idag, inne i klostrets museum, och dränktes helt när vattnet steg. Då krucifixet är målat med limfärg försvann 60% av färgen, det dränktes i lera och olja och träet svällde. Arbetet att restaurera krucifixet pågick i tio år innan det åter kunde hängas upp.

2021-08-19  16:45

Översvämningen av Arno den 4 november 1966, som ses som den svåraste i staden sedan 1557, dödade 101 människor och skadade eller förstörde miljontals konstverk, unika böcker och manuskript, 1,3 miljoner objekt bara på Biblioteca Nazionale Centrale Firenze. Efter dagar av intensivt regnande tvingades Valdarno dammen klockan fyra på morgonen öppna dammluckorna för att dammen inte skulle brista och en flodvåg forsade i 60 km/h in mot staden. Broarna över Arno kom att fungera som fördämningar och sprida vattnet över flodens vallar där vägar blev kanaler som ledde vattnet ännu snabbare in mot staden. 9:45 nådde vattnet fram till Santa Croce, stadens lägst belägna distrikt. Som högst nådde vattnet överkanten av den mellersta av de tre horisontella blå-röda linjerna på bilden. Restaureringsarbetet av målningar och manuskript pågår fortfarande.

2021-07-20  09:23

Badia Polyptyken av Giotto, troligen målad runt 1300. Maria och Barnet flankerad av, till väster, Johannes Evangelisten och Sankt Nicholas, och till höger, Petrus och Sankt Benedikt. Polyptyken antags vare den som beskrivs i en text av Lorenzo Ghiberti efter att han sett den i klostret Badia Fiorentina i Florens runt 1450. Målningen var under en lång tid försvunnen innan den 18101 återfanns i Santa Croces museiarkiv. Polyptyken hade till stora delar målats om vid en "restaurering" på 1600-talet för att återställas till sitt nuvarande utseende vid en ny restaurering 1958.

2021-07-20  09:30

Frambärandet i Templet av Ambrogio Lorenzetti, målad och signerad 1342. Lorenzetti påverkades starkt av både bysantinsk konst och klassisk antik konst och använde dessa båda konstformer för att skapa en unik stil. Konstnärlig individualitet var vid denna tid ovanligt då målningar vanligtvis var beställningsverk och beställaren hade ofta en klar bild av vad han ville ha. Lorenzetti kom att ägna sig åt konstnärliga idéer som förebådade renässansen, som att experimentera med perspektiv och fysionomi, samt att studera antik konst, vilket till exempel kan ses på "statyerna" ovanpå pelarna. Målningen är ursprungligen den mellersta delen av en triptyk, gjord för katedralen i Siena. Att beställaren var förmögen framgår inte minst av användandet av lapis lazuli i Marias mantel, ett oerhört dyrt pigment importerat från vad som idag är Afghanistan.

2021-07-20  09:36

Madonnan och Barnet med Sankt Nicholas och Sankt Proculus även denna av Ambrogio Lorenzetti . Målningen är daterad till 1332, baserat på en nu försvunnen inskription som nämns i en guidebok från 1667. Ambrogio Lorenzett var, tillsammans med sin bror Pietro ledande företrädare för vad som idag kallas Sienaskolan inom porto-renässansen. Sienaskolan skiljde sig från de samtida Florentinska konstnärerna genom en mer dekorativ stil med starka färger, tunna eleganta figurer. Även genom ofta ha en närmast drömlik mystik i bilderna snarare än den florentinska naturalismen.

2021-07-20  09:38

Korsfästelsen av den florentinske konstnären Nardo di Cione målad runt 1350. Nardo var en av fyra konstnärsbröder; Matteo, som ägnade sig uteslutande åt skulpturer, Jocopo, samt den mest berömde av bröderna, Andrea di Cione, känd under namnet Orcanga. Bröderna arbetade ihop på flera projekt, till exempel i Strozzi kapellet i Santa Maria Novella, där Nardo målade freskerna medans Andrea målade altartavlan. Det är inte känt var Nardos Korsfästelsen ursprungligen var placerad. Trots restaureringar är färgerna idag betydligt mörkare idag än de ursprungligen var på grund av äggvitan Nardo använde vid tavlans framställning.

2021-07-20   09:39

Evangelisten Matteus och Fyra Scener ur Hans Liv målad 1367-1370. Målningen beställdes av bankgillet till deras kapell i Orsanmichele, en kyrka i Florens där stadens alla mäktiga gillen hade varsitt kapell. Uppdraget gick till Orcangas verkstad men var ännu inte färdig, möjligen inte ens påbörjad, vid dennes död 1368. Strax innan sin död överlät Orcanga arbetet till sin bror Jacopo di Cione som färdigställde målningen. Tavlan är tredelad för att kunna hängas kring en pelare.

2021-07-20  09:41

Korsfästelsen av Agnolo Gaddi, målad 1390-1396. Agnolo växte upp i Florens och hade undervisats i måleri av sin far Taddeo, som i sin tur varit elev till Giotto. Agnolo ägnade sig förutom att måla även åt affärer och flyttade under en tid till Venedig. Under sin tid där växte familjens förmögenhet avsevärt. Gaddis målning  är inte stor, troligen ursprungligen en del av en polyptyk, trots detta lyckas han pressa in de flesta av de figurer vi associerar med korsfästelsen.

2021-07-20  09:42

Konungarnas Tillbedjan av Lorenzo Monaco, målad 1420-1422. Monaco kan ses som den sista viktiga florentinska konstnären i Goittos anda innan den tidiga renässansens slog igenom helt med namn som Fra Angelico och Masaccio. Han var även inspirerad av den något äldre Agnolo Gaddi, men vilken han samarbetade i Nobili kapellet i Santa Maria degli Angeli i Florens. Byggnaderna i Konungarnas Tillbedjan visar Monacos totala ointresse för geometriska perspektiv och landskapet i bakgrunden är som hämtat direkt från en målning av Giotto. De tre konungarna är avbildade, inte som dom vanligtvis gör, som tre äldre män, utan representerar istället människans tre åldrar. Bland deras följeslagare kan man se representanter från alla vid tiden kända folkslag.

2021-07-20  09:46

Konungarnas Tillbedjan av Gentile da Fabriano, målad och signerad 1423. Gentile föddes i eller nära Fabriano, i Marche. Lite är känt om hans tidiga liv, ett av hans första kända verk, Madonna och Barn visar påverkan av den norditalienska sengotiken. Runt 1420 anlände han till Florens efter att ha arbetat flera år i Venedig, där han målade sin berömda altartavla föreställande Konungarnas Tillbedjan vilken ses som ett av gotikens stora mästerverk. Målningen beställdes av den florentinska konst mecenaten Palla Strozzi vilken betalade 300 floriner för altartavlan, ungefär sex gånger årslönen för en skicklig hantverkare. Möjligen är både Palla Strozzi och hans far, Onofrio, avbildade i målningen - Palla som mannen i den röda hatten som tittar ut på betraktaren, och Onofrio som falkeneraren vid hans sida. Enligt andra är det istället falkeneraren som är Palla Strozzi med sin äldste son, Lorenzo, vid sin högra sida. Alla figurerna bär fantastiska renässansdräkter, brokader rikt dekorerade med äkta guld och ädelstenar infogade i tavlan.

2021-07-20  09:51

Paradiset av Fra Angelico, målad cirka 1434-35. Fra Angelico föddes Guido di Pietro i Rupecanina nära Fiesole mot slutet av 1300-talet. Inget är känt om hans föräldrar. Han döptes Guido eller Guidolino. Det tidigaste inspelade dokumentet om Fra Angelico är från den 17 oktober 1417 när han gick med i ett religiöst brödraskap eller gille vid Carmine kyrkan, fortfarande under namnet Guido di Pietro. Anteckningar visar att han redan då var en målare, ett faktum som senare bekräftas av två betalningsregister till Guido di Pietro i januari och februari 1418 för arbete utfört i kyrkan Santo Stefano del Ponte. Den första uppteckningen om Angelico som munk är från 1423, då han går under namnet Fra Giovanni. Han tillhörde ett dominikanerkloster i Fiesole, inte långt från Florens och fick enligt Vasari inledningsvis utbildning som illuminatör.

2021-07-20  09:57

Diptyk av Hertigarna av Urbino av Piero della Francesca, målad cirka 1465-72. Det mest berömda av alla porträtt på Uffizi är antagligen den så kallade Urbino Diptyken, föreställande Federigo da Montefeltro, hertig av Urbino, och hans andra hustru Battista Sforza. Panelerna är målade på båda sidorna och satt ursprungligen troligtvis ihop med gångjärn för att kunna öppnas som en bok. Federigo var en av tidens mest framgångsrika Condottieri, en legosoldat med en egen armé, men var även en av tidens ledande humanister som i Urbino lät bygga upp ett av Italiens största bibliotek, kanske det näst största efter Vatikanbiblioteket. Att paret är vända mot varandra har sätts som ett tecken på intimitet, porträtt i profil avbildade vanligtvis personens högra sida. På alla porträtt av Federigo vänder han dock sin vänstra sida mot betraktaren, sedan han fått höger sida av sitt ansikte förstört av en lans under en tornering, som bland annat gjorde att han förlorade sitt högra öga. Troligen var det även då han fick sin karakteristiska näsa, även om vissa kom att hävda att han senare låtit kirurger avlägsna näsryggen och det högra ögonbrynet för att han med sitt vänstra öga skulle kunna titta även åt höger. Detta för att han aldrig skulle kunna överraskas av lönnmördare. Battistas bleka anlete är helt överensstämmelse med tidens mode, men kan också vara ett tecken på att hon möjligen hade hunnit avlida innan målningen var klar.

2021-07-20  10:02

Madonna med Barn och Två Änglar av Filippo Lippi, målad cirka 1465. Lippi föddes i Florens 1406 till en slaktare och hans fru. Han blev föräldralös vid två års ålder och skickades för att bo hos sin moster Mona Lapaccia. Då hon var för fattig för att uppfostra honom placerade hon honom i det närliggande karmeliterklostret när han var åtta år gammal. Där började han sin utbildning och blev 1420 upptagen i gemenskapen, och avlade klosterlöften året efter, vid sexton års ålder. Han prästvigdes runt 1425 och stannade kvar i klostret fram till 1432. Giorgio Vasari, renässansens första konsthistoriker, skriver att Lippi inspirerades att bli målare genom att se Masaccio arbeta i klosterkyrkan och Lippis tidiga arbete visar på inflytande från Masaccio. År 1432 lämnade Filippo Lippi klostret, något som inte befriade honom från hans klosterlöften. När Lippi återkom till Florens 1432 hade hans målningar blivit populära, vilket ledde till flera beställningar från familjen Medici. 1452 utnämndes Lippi till kaplan för nunnorna på klostret Sankta Maria Magdalena i Florens och några år senare då han målade klosterkapellet i Sankta Margherita såg han Lucrezia Buti, en ung novis i klostret och bad att få använda henne som modell för en Madonnas. Lippi tog sedan med Lucretzia hem där hon stannade, trots nunnornas protester. Detta resulterade i en son, Filippino Lippi, som även han blev en berömd målare. Lucretzia sägs vara modell till Lippis mest berömda tavla, ofta bara kallad Uffizi Madonnan, och möjligen stod Filippino modell för ängeln. Som de flesta målare hade Lippi lärlingar och tavlan kom att bli en viktig inspirationskälla för hans mest begåvade elev, Sandro Botticelli.

2021-07-20  10:03

Kardinalen av Portugals Altartavla av bröderna Antonio och Piero del Pollaiolo, målad cirka 1466-68. Verket gjordes ursprungligen till altaret på kardinalen av Portugals kapell i kyrkan San Miniato al Monte. Kapellet, ett gravkapell tillägnat Jaime av Lusitania, som dog i Florens 1459, 25 år gammal, då han var där som Portugals ambassadör. Bröderna Pollaiolo tog sitt artistnamn på grund av att deras pappa var hönsfarmare, från pollaio, hönshus, ett av många märkliga artistnamn i renässansens konstnärsvärld. Bröderna arbetade ofta tillsammans och var förutom målare även guldsmeder och bronsgjutare. Bröderna avslutade sina karriärer, och sina liv, i Rom, där man fick i uppdrag att utföra inte mindre än två påvliga gravmonument, Sixtus IV och Innocentius VIII. De är också mycket möjligt att att de var dom som utförde de båda diande Romulus och Remus, som vid den här tiden tillfördes den betydligt äldre Lupa Capitolina statyn. Bröderna dog på 1490-talet, rika som troll, och fick egna gravmonument uppförda i kyrkan San Pietro in Vincoli i Rom.

2021-07-20  10:28

Konungarnas tillbedjan av Sandro Botticelli, målades 1475 eller 1476, vilket var tidigt i hans karriär. Under sin karriär fick Botticelli i uppdrag att måla tavlor på temat Konungarnas tillbedjan minst sju gånger. Epifanian, eller Trettondag jul, som bland annat firas till åminnelse av de tre vise männens ankomst till krubban var en central högtid i 1400-talets Florens. Varje år den 6:e januari arrangerade Compania dei Magi, ett av stadens förnämsta brödraskap med medlemmar från bland annat familjen Medici, en procession genom staden, med deltagarna utklädda i "orientaliska" kläder, till en krubba som byggts upp på Piazza di Santa Croce. Detta var något som engagerade hela staden, och vid åtminstone ett tillfälle uppträdde Cosimo di Medici själv som en av de tre vise männen. Denna version av Konungarnas tillbedjan beställdes av Gaspare di Zanobi del Lama för hans gravkapell i Santa Maria Novella. Gaspare själv sägs vara med i målningen, som den gamle mannen till höger med vitt hår och en ljusblå dräkt som tittar och pekar på betraktaren. I scenen finns åtskilliga andra karaktärer närvarande centrala i samtidens Florens.

2021-07-20  10:28

Som de tre konungarna ses Cosimo de' Medici, den äldre mannen som knäfaller framför Madonnan; och hans båda söner Piero, i den röda manteln, och Giovanni, vilka alla tre var döda då tavlan utfördes. Cosimo di Giovanni de' Medici (1389-1464) var bankir och politiker som etablerade familjen Medici som de faktiska härskarna över Florens under stora delar av den italienska renässansen. Hans makt härrörde från de rikedomar hans bank tjänade. Han var en mecenat för konst, lärande och arkitektur, och spenderade över 600 000 guld floriner (i dagens penningvärde motsvarande ungefär 5 miljarder kronor) på konst och kultur, inklusive Donatellos David, den första fristående nakna manliga skulpturen sedan antiken. Trots hans inflytande var hans makt inte absolut; Florens lagstiftande råd motsatte sig ibland hans förslag under hela hans liv, och han sågs som den första bland jämlikar, snarare än en autokrat. Han kom att efterträdas som familjens överhuvud och Florens de facto härskare av sin son Piero, då hade hans yngre son Giovanni redan dött året innan. Piero var en kompetent efterträdare, men hade inte sin fars geni. Piero själv dog efter bara fem år som familjens överhuvud, han var då i princip sängbunden på grund av svår gikt. Rollen att leda Medici banken gick då till hans äldste son Lorenzo, även om han till stor del tycks ha delat makten med sin yngre bror Giuliano.

2021-07-20  10:28

Alla tycks vara överens om att de två figurerna förställer Pieros båda söner Giuliano and Lorenzo, däremot är man inte överens om vem av dom som är vem. Dessa båda var fortfarande bara i tjugofemårsåldern då tavlan målades, men medans Lorenzo kom att gå till historien som Lorenzo il Magnifico, den främste och mest entusiastiske av den Italienska renässansens alla konstmecenater, så hade Giuliano hade bara månader kvar att leva innan han kom att mördas i Pazzi konspirationen. Girolamo Riario, Francesco Salviati och Francesco de' Pazzi hade satt samman en plan för att mörda Lorenzo och Giuliano´. Påven Sixtus IV, som själv hade en konflikt med familjen Medici, kontaktades för stöd. Han han sa att han enligt sitt heliga ämbete naturligtvis inte kunde sanktionera mord. Men han gjorde också klart att det skulle vara till stor nytta för påvedömet att få Medici avlägsnade från sin maktposition i Florens, och att han skulle vara vänligt sinnad mot alla som gjorde detta. Attacken ägde rum på morgonen söndagen den 26 april 1478, under högmässa i Florens Duomo. Både Lorenzo och Giuliano var närvarande och attackerades samtidigt. Lorenzo attackerades av två av Jacopo Pazzis män, han sårades men lyckades blödande fly in i sakristian och därifrån till sitt hem, medans Giuliano dödades framför altaret av Bernardo Bandini dei Baroncelli och Francesco de' Pazzi. Francesco Salviati, ärkebiskop av Pisa och en förtrogen till påven, gick med en grupp av Jacopo Pazzis män till Palazzo della Signoria för att försöka ta kontroll över staden, men misslyckades. Florentinarna reste sig inte mot Medici som Pazzi hade hoppats att de skulle göra. Ärkebiskopen tillfångatogs istället, och tillsammans med Francesco de' Pazzi och flera andra, hängdes han från fönstren på Palazzo della Signoria. Mer än trettio av konspiratörerna lynchades på dagen för attacken. Jacopo de' Pazzi, familjens överhuvud, flydde från Florens men infångades snart och fördes tillbaka. Han torterades och hängdes sedan även han från Palazzo della Signoria bredvid det ruttnande liket av Salviati. Han begravdes först i Santa Croce, men kroppen grävdes upp och kastades i ett dike. Liket släpades sedan genom gatorna och sattes upp vid dörren till Palazzo Pazzi, där det ruttnande huvudet en tid kom att användas som dörrkläpp. Sedan kastades kroppen i Arno där barn fiskade upp den, hängde upp den i ett pilträd, piskade den och kastade sedan tillbaka den i floden. Sixtus IV reagerade starkt på Salviatis död och 1 juni 1478 exkommunicerade han Lorenzo, hans anhängare och alla medlemmar av den nuvarande och föregående administrationen av staden. Den 20 juni satte han sedan hela Florens under interdikt och förbjöd mässa och nattvard. I juli hade trupper från påvens allierade kungariket Neapel och från Urbino börjat gå in i florentinskt territorium. Lorenzo tog då saken i egna händer och seglade på egen hand till Neapel och överlämnade sig i händerna på kung Ferdinand I. Lorenzos mod och karisma fick kungen att byta sida och stödde nu Lorenzos försök att mäkla fred med påven. Lorenzo och Ferdinand förblev sedan vänner resten av livet. Giuliano fick även han en senkommen hämnd på påvedömet då hans son, född en månad efter att han själv mördats, 45 år senare själv blev påve under namnet Clemens VII. (Då hade redan en av Lorenzos söner varit påve under namnet Leo X.)

2021-07-20  10:28

Giovanni Pico della Mirandola, (1463-1494) adelsman och filosof. Hans mamma ville se honom göra karriär inom kyrkan och 1477, fjorton år gammal, reste han till Bologna för att studera kanonisk rätt, men då hans mamma tre år senare dog började han istället läsa filosofi vid universitetet i Ferrara. Under en kort resa till Florens träffade han Angelo Poliziano, och förmodligen även den då ännu unge dominikanermunken Girolamo Savonarola. För resten av sitt liv förblev han mycket nära vän med båda två. Mellan 1480 och 1482 fortsatte han sina studier vid universitet i Padua, ett viktigt centrum för aristotelianismen i Italien. Här lärde han sig även arabiska och hebreiska av rabbinen Elia del Medigo. Del Medigo kom även under flera år att hjälp Picoa med att översätta hebreiska manuskript till Latin. Pico är mest känd för händelserna 1486, då han vid 23 års ålder reste till Rom för att försvara 900 teser om religion, filosofi, naturfilosofi och magi, med vilka han viulle reformera kristendomen, mot alla som ville argumentera med honom. Som en del av sina teorier om religion och filosofi skrev han även De hominis dignitate, "Talet om människans värdighet", som har kallats "Renässansens manifest", och är en nyckeltext för renässanshumanismen och det som har kallats den Hermetiska reformationen. Han grundade även traditionen med kristen kabbala, vilket utgör en viktig grund för modern västerländsk esotericism. De 900 teserna kom att bli den första tryckta bok att förbjudas av kyrkan, och nästan alla kopior brändes. Pico flydde nu till Frankrike, där han arresterades av Filip II, hertig av Savojen. Efter Lorenzo de Medicis intervention lät kung Karl VIII släppa honom, och påven övertalades att låta Pico flytta till Florens och leva under Lorenzos skydd. Efter Lorenzo de 'Medicis död 1492 flyttade Pico till Ferrara, även om han fortsatte att besöka Florens. I Florens gav politisk instabilitet upphov till det ökande inflytandet från Savonarola, vars reaktionära motstånd mot renässansens utsvävelser lett till konflikter med familjen Medici, samt massbränningar av böcker och målningar. Ändå förblev Pico en anhängare av Savonarola. Nu fast besluten att bli munk, avfärdade han sitt tidigare intresse för egyptiska och kaldeiska texter, förstörde sin egen poesi och gav bort sin förmögenhet. Pico dog vid 31 års ålder, under mystiska omständigheter, bara några veckor efter hans vän Angelo Poliziano gått bort. Det ryktades genast att hans egen sekreterare hade förgiftat honom eftersom Pico stått för nära Savonarola.

2021-07-20  10:28

Agnolo (Angelo) Ambrogini (1454-1494), mest känd under sitt smeknamn Poliziano, från det latinska namnet på hans födelseort, Montepulciano (Mons Politianus). Han var en pionjär inom filologi, och hans språkstudier var helat avgörande i övergången från medeltids latinet till renässans latinet, som strävade efter att gå tillbaka till källorna, det klassiska latinet. 16 år gammal översatte han tre böcker ut Iliaden till latinsk hexameter och två år senare publicerade han en utgåva av Catullus poesi. Hans kunskaper i den klassiska litteraturen väckte intresse hos familjen Medici och han anställdes som lärare till deras barn och blev senare en nära vän och politisk förtrogen till Lorenzo. År 2007 exhumerades Polizianos och Picos kroppar från San Marco kyrkan i Florens för att försöka fastställa dödsorsakerna. Kriminaltekniska undersökningar visade att både Poliziano och Pico sannolikt dog av arsenikförgiftning, möjligen på order av Lorenzos efterträdare, Piero de Medici, som ville rensa upp i kretsen kring Lorenzo. Men han är långt ifrån den ende misstänkte.

2021-07-20   10:28

Alessandro di Mariano di Vanni Filipepi (c. 1445-1510), känd som Sandro Botticelli målade även in sig själv i tavlan. Smeknamnet Botticelli, vilket betyder "liten tunna", kommer från smeknamnet på Sandros storebror, Giovanni, som kallades Botticello "tunnan" på grund av sin runda kroppsform. Ett dokument från 1470 hänvisar till Sandro som "Sandro Mariano Botticelli", vilket tyder på att han helt hade antagit det nya namnet. År 1464 köpte hans far ett hus på Via Nuova (idag Via della Porcellana) där Sandro bodde från åtminstone 1470 till sin död 1510. Botticelli både bodde och arbetade i huset (en ganska ovanlig praxis) trots att även hans bröder Giovanni och Simone bodde där. Familjens viktigaste grannar var familjen Vespucci, inklusive Amerigo Vespucci som var ungefär jämngammal med Sandro och kom att ge namn åt Amerika. Familjen Vespucci var allierade med Medici och blev så småningom regelbundna beställare av Botticellis konst. Från omkring 1461 eller 1462 gick Botticelli som lärling hos Fra Filippo Lippi, en av de ledande florentinska målarna och en favorit hos Medici. Efter en kort sejour i Rom kom Botticelli att bli en av de ledande konstnärerna i Florens, populär inte minst hos familjen Medici, även om Lorenzo själv inte tycks ha beställt så många verk av honom utan föredragit Pollaiuolo och andra konstnärer. Sandro kom så småningom att bli en anhängare av Savonarola vilket fick honom att sluta måla mytologiska verk och troligen att förstöra flera av sina egna målningar. Möjligen kom han även att illustrera Savonarolas pamfletter, pamfletter som alla förstördes efter Savonarolas avrättning. Efter Lorenzoz död och Savonarolas fall var Botticelli inte längre någon eftertraktad konstnär och kom att ha svårt att försörja sig under sina sista levnadsår. Vid sin död var i det närmaste bortglömd som konstnär och kom att förbli så till slutet av 1800-talet då han återupptäcktes och omvärderades av prerafaeliterna, för att idag ses som en av de viktigaste representanterna för den tidiga renässansen.

2021-07-20  15:43

Motpåve Johannes XXIII (c:a 1370 – 1419), vars familj hade nära band till familjen Medici, ligger begravd i Florens baptisteriet. Johannes XXIII var den andre och sista av de så kallade Pisapåvarna. 1309 hade påven Clemens V beslutat att flytta påvestyret till Avignon i dagens Frankrike men som då var en del av kyrkostaten. Detta för att Rom nu blivit alltför kaotiskt och farligt och för att nu kunna på den franske kungens beskydd. 1378 avled Avignonpåven Gregorius XI under att besök i Rom, något som i Rom sågs som ett tecken på att påvestolen nu återvänt hem och en ny påve valdes nu i Rom. Detta accepterades naturligtvis inte av den franskkontrollerade kurian i Avignon som valde sin egen påve. Den västliga kyrkan kom nu att ha två påvar, en i Avignon stödd av Frankrike och Spanien och en i Rom stödd av de flesta andra kristna. 1409 hölls ett koncilium i Pisa för att lösa tvisten. Här beslutades att de båda sittande påvarna skulle avgå och en ny påve valdes. De båda sittande påvarna vägrade dock att avgå och resultatet blev istället att man nu hade tre påvar. 1414 kunde tvisten slutligen lösas då Johannes XXIII, med stöd av den sittande Rompåven Gregorius XII, kallade till ett koncilium i Konstanz där de båda påvarna gick med på att avgå och en ny gemensam påve valdes samt att påven i Avignon exkommunicerades. 1429 gick slutligen även påven i Avignon med på att abdikera och erkänna påven i Rom som den ende påven. Johannes fängslad efter konciliet, anklagad för alla möjliga saker, men  Medici en större lösensumma och den före detta påven kunde återvända till Italien där han utsågs till kardinal av den nye påven. Hans gravmonument skapades av Donatello och Michelozz.

2021-07-20  15:44

Baptisteriet kröns av ett magnifikt mosaiktak. Den skapades under loppet av ett århundrade i flera olika faser. De äldsta delarna är kupolens övre zon med änglarnas hierarki, den Yttersta Domen på kupolens tre västra segment och mosaiken ovanför det rektangulära kapellet på den västra sidan. En inskription i mosaiken ovanför det västra rektangulära kapellet anger datumet för verkets påbörjan och konstnärens namn. Enligt denna text började arbetet med mosaiken 1225 av franciskanerbrodern Jacobus. Jacobus utbildades i Venedig och starkt influerad av den bysantinska konsten från tidigt 1200-tal. Eftersom inskriptionen också namnger kejsar Fredrik II, måste inskriptionen och färdigställandet av den första fasen av mosaik falla inom den ghibellinska fasen av florentinskt styre mellan 1238 och 1250.

2021-07-21  09:09

Thebaiden är en tempera på duk målning av Paolo Uccello, utförd ca. 1460, även känd som Scener ur de Heligas och Munkarnas Liv och De Heliga Fädernas Liv. Det målades ursprungligen för klostret San Giorgio alla Costa i i Florens. Dess titel refererar till Thebais, en ökenregion runt Thebe i Egypten bebodd av tidiga kristna eremiter. Den visar specifika episoder ur olika kloster- och eremitiska helgons liv. Högst upp i mitten tar Franciskus av Assisi emot stigmata från en vision av Kristus i form av en serafer. I mitten sitter Hieronymus framför krucifixet i sin grotta. Nederst till vänster får Bernard av Clairvaux sin vision av Jungfru Maria och nederst till höger predikar Benedict av Nursia för sina munkar. Resten av tavlan tas upp av allmänt kloster- och eremitliv: flagellanter runt Kristus på korset, munkar i kontemplation och munkar som arbetat på fältet.

2021-07-21  09:10

Jacopo del Sellaio (1441/42–1493), född Jacopo di Arcangelo, var en tidig renässansmålare, verksam i sin hemstad Florens. Enligt Vasari var han elev till Fra Filippo Lippi. Här han måste ha träffat Sandro Botticelli, som kom att ha ett bestående inflytande på Sellaios arbete. Sellaio gick med i de florentinska målarnas brödraskap Compagnia di San Luca 1460. 1472 delade han verkstad med Biagio d'Antonio, och 1473 började han samarbeta med Filippo di Giuliano, ett samarbete han upprätthöll till sin död 1493. Inte något verk av Filippo kan idag med säkerhet identifieras. Idag är Sellaio mest känd för målningar gjorda på framsidorna av cassoni; brudkistor. Dessa skildrar ofta berättelser från antik mytologi, romersk historia eller Bibeln. Många av dessa tillverkade av snickaren Zanobi di Domenico och målades av Sellaio i samarbete med Biagio d'Antonio.

2021-07-21  09:24

Historien om en av världens kändaste statyer, Michelangelos David, börjar nästan etthundra år innan den innan det egentliga arbetet på den påbörjades. Kommittén för offentliga arbeten vid Florens katedral, som mestadels bestod av medlemmar av det inflytelserika yllevävargillet, Arte della Lana, planerade att beställa en serie av tolv stora gammaltestamentliga skulpturer till katedralens strävpelare. År 1410 gjorde Donatello den första av statyerna, en figur av Joshua i terrakotta. En figur av Hercules, även den i terrakotta, beställdes av den florentinska skulptören Agostino di Duccio 1463 och tillverkades möjligen under Donatellos ledning. Ivriga att fortsätta sitt projekt anlitades Agostino även för att tillverka en skulptur av David. Ett block av marmor tillhandahölls från ett stenbrott i Carrara, en stad i Apuanska alperna i norra Toscana. Agostino kom bara så långt som till att börja forma benen, fötterna, bålen, lite grova draperingar och möjligen gröpa ut ett hål mellan benen. Hans koppling till projektet upphörde, av okänd anledning, i och med Donatellos död 1466. Tio år senare fick Antonio Rossellino i uppdrag att ta vid där Agostino slutat. Rossellinos kontrakt avslutades kort därefter, och marmorblocket förblev orört i 26 år, hela tiden utsatt för väder och vind på gården till katedralverkstaden till katedralmyndigheternas stora förtret. Ett så stort stycke marmor var inte bara inte bara oerhört dyrt, mycket pengar och arbete hade även lagts ned på att transportera det till Florens.

2021-07-21  09:28

1501 visar dokument att man nu var fast beslutna att hitta en konstnär som kunde ta itu med det stora marmorstycket och förvandla den till ett färdigt konstverk. Leonardo da Vinci och andra rådfrågades om hur arbetet skulle fortskrida men det blev Michelangelo, 26 år gammal, som övertygade kommittén om att han förtjänade uppdraget. Den 16 augusti 1501 fick Michelangelo det officiella kontraktet att åta sig denna utmanande nya uppgift. Han började hugga ut statyn tidigt på morgonen den 13 september, en månad efter att han tilldelats kontraktet. Han skulle arbeta på den massiva statyn i mer än två år. Den 25 januari 1504, när skulpturen närmade sig färdigställande, var de florentinska myndigheterna tvungna att erkänna att möjlighet att få upp den mer än sex ton tunga statyn på av katedralens tak inte var speciellt stor. En kommitté sammankallades bestående av 30 florentinska medborgare vilket inkluderade många konstnärer, bland annat Leonardo da Vinci och Sandro Botticelli, för att besluta om en lämplig plats för David. Medan nio olika platser för statyn diskuterades, verkar majoriteten av medlemmarna ha varit delade mellan två platser.

2021-07-21  09:35

En grupp, ledd av Medicis favoritarkitekt, Giuliano da Sangallo och med stöd av bland annat Leonardo och Piero di Cosimo, menade att skulpturen, på grund av bristerna i marmorn som så länge utsatts för väder och vind, borde placeras under taket på Loggia dei Lanzi på Piazza della Signoria. Möjligen ville Leonarda bara att Michelangelos staty inte skulle få en alltför central plats i staden. Den andra gruppen, som kom med det vinnande förslaget, tyckte att den borde stå vid ingången till Palazzo della Signoria, stadens rådhus (nu känt som Palazzo Vecchio). I juni 1504 installerades David bredvid ingången till Palazzo Vecchio, där den ersatte Donatellos bronsskulptur av Judith och Holofernes, som förkroppsligade ett jämförbart tema av heroiskt motstånd. Det tog fyra dagar att flytta statyn de 800 meterna från Michelangelos verkstad till Piazza della Signoria. Senare samma sommar förgylldes slungan och stubben till stöd bakom Davids ben. I mitten av 1800-talet upptäcktes små sprickor på Davids vänstra ben, vilket möjligen kan tillskrivas att marken sjunkit ojämnt under den massiva statyn. 1873 togs statyn av David bort från piazzan, för att skydda den från ytterligare skador, och visas nu i Galleria dell'Accademia. En kopia a statyn placerades på Piazza della Signoria 1910.