2021-05-22  12:41

Sune Lindqvist delade i sitt verk Gotlands Bildsteine, 1-2, publicerat 1941-1942, in de gotländska bildstenarna i fem kategorier vilka han benämnde A till E, med ett antal undergrupper, vilka är i princip kronologiska. Hunningestenen är en typisk kategori C sten. Lindqvist kallar kategori C stenarna "svampformade", dom är stora med stora bildfält eftersom konstnären har mycket att berätta. Han ansåg att stenarna var gjorda mellan år 700 och 750. Idag anser man att startdatumet är korrekt men att de fortsattes att tillverkas fram till 1000-talet. Hunningestenen är, liksom många andra stenar "renoverade" av Lindqvist själv. Detta innebar att han målade i färgerna såsom han tolkade motivet. En teckning av stenen gjord av Olof Sörling innan Linqvists renovering visar att Sörling tolkat stenens motiv något annorlunda. Där Lindqvist till exempel längst ner på stenen ser sex hyddor eller husser Sörling en rad av fem kvinnor. Även den översta delen av stenen skiljer sig markant mellan Sörling och Lindqvist, men här anses Lindqvists tolkning vara den bättre.

2021-05-22  12:42

Ormkvinnan är en bildsten från Rikvide gravfält vid Smiss i Närs socken på Gotland. Stenen är en så kallad Kiststen, en mindre sten som faller utanför Lindqvists fem stora kategorier. Kiststenar tillverkades från 500-talet ända in på 1100-talet. Ormkvinnan tros vara gjord någon gång mellan 400 och 600 e.Kr. Den övre delen av stenen är en så kallad triskele av tre hopringlade ormliknande djur och den undre delen visar en sittande kvinna med en orm i vardera handen. Lindquist försökte utan framgång hitta kopplingar mellan motivet och berättelser i gamla isländska källor, och han jämförde även stenen med ormgudinnan från Kreta. Andra har kopplat motivet till Gutasagan och berättelsen om Havde och hans hustru Vitastjerna som drömde om tre ormar som slingrade sig i och ur hennes barm, vilket tolkades som att hon skulle få tre söner. Ytterligare andra har försökt att se kopplingar mellan figuren på stenen och den behornade keltiska guden Cernunnos, så som han avbildas på Gundestrupkitteln, vilken hittades i en offermosse i Danmark. 

2021-05-22   12:43

Bildsten från Sanda kyrka. Detta är den äldsta typen av bildstenar, kategori A stenar, daterades av Lindqvist till 400-600 e.Kr, men som idag anses kunna gå tillbaka ända till 100 e.Kr. A-stenarna är yxbladformade och har motiv långt mer svårtolkade än de senare stenarna då vi i princip inte känner till någonting om den skandinaviska religionen från den här tiden. Stenarna har ofta en eller flera cirklar som vanligtvis tolkats som solen. En annan tolkning av den här stenen är att den stora cirkeln representerar kosmos, medans de två mindre står för solen och månen. Mitt på stenen finns ett träd, antagligen världsträden. Under trädet ett skepp. Detta brukar tolkas antingen som skeppet som tar de döda till dödsriket, eller skeppet som för solen över himmelen. Skeppen på A-stenarna framförs alltid enbart med åror, till skillnad från skeppen på C-stenarna med sina stora rutiga segel.

2021-05-22   12:48

Den yngsta typen av stenar, E-stenar, började tillverkas runt år 1000. Skillnaden mellan en kategori E bildsten och runsten kan vara något subjektiv då den ligger i huruvida man tycker att bilden eller texten är det centrala. På den här tiden har det kristna korset och drakslingan i princip ersatt alla andra bilder på stenen. Den här stenen från Sjonhem kyrka är rest till minne av Rodfos som dött i Valakiet, kanske efter att på något sätt blivit förrådd, då texten slutar; Guð sviki þa, eʀ hann sviku, "Gud svike de som sveko honom."

2021-05-24  11:04

Den äldsta delen av Ekeby kyrka är tornet med anor från slutet av 1100-talet och är i romansk stil. långhuset och koret är ungefär etthundra år yngre och gotiska. I slutet av 1200-talet höjdes tornet också till sin nuvarande höjd. Kyrkan rikt dekorerad med medeltida väggmålningar som togs fram vid en renovering 1943. Skeppet har väggmålningar från 1200-, 1400- och 1700-talet och koret från början av 1800-talet i form av blå trompe-l'œil-draperier. I fönstren finns tre bevarade rutor med glasmålningar från 1280-talets av den så kallade Ekebymästaren.

2021-05-24   11:06

Bland de äldsta väggmålningarna är de stora målningarna på apostlarna, från slutet av 1200-talet. Under dem är målningar gjorda av den så kallade Passionsmästaren, som på den norra väggen visar Kristi passion och, i söder, Jesu barndom. Passionsmästaren är ett namn som används på en anonym freskmålare och hans verkstad, aktiv på Gotland under slutet av 1400-talet, det vill säga efter Gotland storhetstid. Ytterligare väggmålningar upptäcktes under en renovering 2004.

2021-05-24   11:08

Dopfunten är är från slutet av 1100-talet som kan vara tillverkad av stenmästaren Hegvald. Funten har scener från Gamla Testamenten samt S:t Laurentius martyrium, här ses Gud ta ett revben från Adam för att skapa Eva. Namnet Hegvald kommer från en runinskrift på en av de dopfuntar som tillskrivs skulptören, men namnet kan också tillhöra en mecenat. Av stilistiska skäl har 11 dopfuntar på Gotland tillskrivits den egentligen anonyma skulptören. Han tycks ha börjat som lärling i den något tidigare Majestatis verkstad. Hans stil kännetecknas av blandningen mellan klassisk romansk stil och med inflytande från äldre nordisk konst. De verk som tillskrivs Hegvald är primitiva, men uttrycksfulla på gränsen till groteska, och vanligtvis skulpterande över hela fonten, inklusive bas och fot. Dopfunten i Ekeby saknar dock originalfoten vilket gör det svårt att med säkerhet tillskriva den till Hegvald.

2021-05-24  11:16

Triumfkrucifixet är liksom dopfunten från slutet av 1100-talet. Ett triumfkrucifix hänger i triumfbågen, övergången mellan skeppet och koret och symboliserar Kristi seger över döden. Både triumfkrucifixet och dopfunten kommer ursprungligen från den tidigare 1100-tals kyrkobyggnaden.

2021-05-24   13:38

Alexander Herman Hägg föddes 1835 på Katthamra gård i Östergarns socken, men bodde större delen av sitt liv i England där han arbetade som illustratör och arkitekt. I England inledde han även ett 15 år lång samarbete med William Burges, en av det viktorianska Englands främsta arkitekter, vilket fortgick fram till Burges död. Hägg, eller Haig som han kallade sig för i England, kom att bli en ledande företrädare för nygotiken, och med ett oerhört vurm för medeltiden. Hägg tillbringade ofta somrarna på Gotland och gavs i slutet av sin karriär möjligheten att genomföra ett av sina drömprojekt, att återställa en gotländsk kyrka till all den prakt den haft under medeltiden. Hägg hade naturligtvis ingen aning om hur en medeltida kyrka egentligen sett ut så det hela blev istället en färgsprakande hyllning till nationalromantiken. Restaureringen blev dock en omedelbar succé, och Dalhems kyrka kom att kallas "Gotlands nationalkyrka". Idag ser man på Häggs renovering med andra ögon, men vid en mindre renovering 1969 beslutades det att kyrkan skulle hållas i det skick som den var i efter renoveringen 1899-1914 då det hade ett värde i sig som en monument över de kulturella och ideologiska strömningar som rådde vid tiden.

2021-05-24  13:45

Även om kyrkan domineras helt av Häggs restaurering finns detaljer kvar från den medeltida kyrkan, till exempel är fem av de tretton rutorna i korets fönster original från 1230-1240-talet. Dessa är de äldsta bevarade glasmålningarna på hela Gotland, utförda av en verkstad i Visby, troligen av en glasmästare från västra Tyskland, då de visar likheter med glasmålningar från Westfalen och Niedersachsen.

2021-05-24  13:45

Kyrkans enda bevarade medeltida väggmålningar finns i långhusets sydöstra del, där visas korsnedtagningen, Mikaels strid med draken, och (bakom pelaren) själavägningen. Dessa utfördes i mitten av 1300-talet av Egypticusverkstaden, men bättrades naturligtvis på under Häggs renovering av den gotlandsfödde konservatorn C.W. Pettersson, som var ansvarig för det direkta målningsarbetet. Resultatet blir faktiskt ganska tilltalande och jag tror inte att målarna på Egypticusverkstaden skulle ha något emot att man bättrade på deras målningar 550 år efter senare.

2021-05-24  13:56

Ett intressant resultat av renoveringen var att putsen avlägsnades från ytterväggarna, då man (felaktigt) trodde att detta ej var en original detalj. Vid norra porten, delvis dold av en pelare, återfanns då en gravsten, vilken troligen kom från en tidigare 1100-tals kyrka på platsen, och användes som byggnadsmaterial då den nuvarande 1200-tals kyrkan byggdes. Stenen, huggen till minne av prosten Nicholaus, är troligen från slutet av 1100-talet, och har en lång inskription på latin, något mycket ovanligt på svenska gravstenar från tidig medeltid.

2021-05-25   10:56

Uppställda i stigluckan står en hel och två trasiga vattenutkastare, vilka ursprungligen satt monterade i hörnen under takfoten på tornet. De är samtida med tornets uppförande, det vill säga 1270-talet. Vattenutkastarna föreställer groteska mansfigurer och var monterade vända nedåt med en invändig ränna vilken ledde bort vattnet från torntaket. Den bäst bevarade figuren föreställer en mansperson som sitter med benen I kors, skådandes ut över socknen. Den ena handen håller han på huvudet och med den andra fattar han sitt överdimensionerade könsorgan. Exakt när de togs ned från kyrkan är okänt. Den större figuren användes i början av 1800-talet som ett fundament till ett solur och stod längs med gången in till kyrkan, dessförinnan hade den använts som fattigstock dar munnen använts som myntinkast. Då kyrkan fick en ny pastor chockerades han över hur vad han uppfattade som hedniska fruktbarhetsgudar kunde stå så nära de heliga rummet. De flyttades nu till en hörn av kyrkogården och stod där bortglömda i många år.

2021-05-25  11:04

Lokrume kyrka går tillbaka till åtminstone 1100-talet. Den norra väggen i långhuset och delar av korets norra mur kommer från denna kyrka. Senare ombyggnader har helt omformat kyrkan och inget mer återstår av denna första romanska kyrka. Under andra kvartalet av 1200-talet byggdes större delen av det för närvarande synliga koret, inspirerat av kyrkor i Visby. Något senare tillkom resten av skeppet och sakristian. Den sista fasen av rekonstruktionen var under 1270-talet, då ett tidigare romansk torn ersattes med dagens torn. Den ombyggda kyrkan invigdes 1277. Kyrkan har några få väggmålningar kvar från denna period, triumfbågens kvadermålning och rankornament i rött och grått. Under en renovering 1957-62 upptäcktes också fragment av väggmålningar från 1400-talet under lager av kalk, men dessa var alltför skadade för att återställas.

2021-05-25  11:07

Dopfunt av Majestatis, en anonym mästare eller verkstad från 1100-talets andra hälft. Namnet gavs honom av Johnny Roosval efter hans signaturmotiv, Kristus i majestät sittande på en regnbåge omgiven av en en mandorla, vilket förekommer på de flesta dopfuntar som tillskrivs honom. Majestatis känns även igen genom sina långsträckta figurer, med långa slingrande armar och ben, så som människor vid tiden ofta avbildades på bildstenar, ofta med flätat hår, päronformade ansikten och stora, ganska spetsiga, ovala ögon. Hans dopfuntar är rikt utsmyckade men inte överdekorerade, foten är ganska standardiserad och betydligt mindre dekorerad än hos Hegvald.

2021-05-25  11:08

Triumfkrucifixet är från 1100-talet, med en ring från 1200-talet som sattes dit i samband med kyrkans första ombyggnad. En ring på triumfkrucifixet är något man i första hand associerar med 1200-talet. Detta är ett romanskt kors, längre söder ut i Europa hade gotiken vid den här tiden slagit igenom. Inom gotiken var Kristus inte längre den segrande konungen, utan den lidande Jesus som avbildades blodig, med en törnekrona på huvudet istället för en kungakrona.

2021-05-25   11:36

Den nuvarande kyrkan ligger troligen på en gammal förkristen helig plats. Det finns en källa i närheten av kyrkan som enligt traditionen har varit en offerkälla. Området är rikt på fornlämningar, inte minst den bildsten från 400-talet, inte olik stenen från Sanda kyrka, som sitter inmurad i kyrkväggen. Platsen förblev en viktig vallfartsort även under kristen tid, då kyrkan under medeltiden hade en flisa från Kristi kors. Flisan skall ha förstörts vid en senare brand.

2021-05-25  11:41

En första kristen kyrka byggdes troligen i form av en stavkyrka under 1100-talet, av denna finns dock ingenting finns kvar. Byggandet av den för närvarande synliga kalkstenskyrkan började troligen i början av 1200-talet. Långhusportalen är från höggotisk tid och framställer scener ur Kristi barndom samt Uppenbarelsen och Dödsriket. 

2021-05-25   11:49

I triumfbågen har på senare tid kalkmålningar från omkring år 1300 tagits fram. De föreställer Kristus som Världsdommare, tillsammans med Maria, Johannes Döparen, S:t Bartolomeus, S:t Olof samt två personer som möjligen är donatorn och hans hustru.

2021-05-25  11:57

I kyrkan finns en dopfunt av sandsten från 1100-talets sista fjärdedel. Denna har tillskrivits stenmästaren Sighraf. Dopfuntens cuppa föreställer bilder av Kristus i dödsriket, apostlarna, Mikael och draken, Petrus, samt djur och ryttare. Dopfunten målades om 1723.

2021-05-25  12:46

Västkinde kyrka har som så många andra gotländska kyrkor sitt ursprung i en 1100-tals kyrka, som på 1200-talet genomgick en radikal ombyggnad. I Västkindes fall är de nyaste delarna långhuset och tornet vilka uppfördes på 1280-talet.  Vid en renovering 1953 togs väggmålningar från 1200-, 1300-, 1400- och 1500-talet fram.

2021-05-25  12:47

Även här finns passionsfresker av Passionsmästaren. Verk i cirka femtio av Gotlands kyrkor har tillskrivits konstnären, det vill säga ungefär hälften av öns alla kyrkor. Passionsmästarens stil kan vara schematisk och enkel, men effektiv.

2021-05-25  12:49

Kyrkans yngsta målning återfinns i koret och är en 1500-tals fresk föreställande S:t Göran och draken.

2021-05-25  12:52

En Majestatis dopfunt som har kvar färger från en 1700-tals renovering. Inga skriftliga källor existerar angående konstnärens liv eller bakgrund, men det har baserat på han stil spekulerats i att Majestatis utbildades i Bourgogne eller Alsace eller kan ha kommit därifrån. Majestatis tycks ursprungligen ha arbetat i Skåne, troligen för den lokala adeln och möjligen för den danska kungafamiljen. Han verkar även ha arbetat på byggplatsen för Lunds domkyrka, för att senare ha flyttat till Gotland. Fyra eller möjligen fem dopfuntar av Majestatis har identifierats i skånska kyrkor, något fler på Gotland.