Israel

2019-11-10 - 2019-11-17


Gennesaretsjön

2019-11-14  06:32 

Världens lägst belägna sötvattensjö. Nya testamentets evangelier utspelar sig till stor del vid dess stränder. På den tiden fanns ett pärlband av bosättningar och byar runt sjön med utbredd handel och färje- och båttrafik. Många av Jesu mirakel sägs också ha inträffat här inklusive hans vandring på vattnet, lugnande av stormen, lärjungarna och den mirakulösa fångsten av fisk och hans utfodring av fem tusen människor (i Tabgha). I Johannesevangeliet är det även platsen där Jesu efter uppståndelsen för tredje gången visade sig för sina lärjungar.


Bebådelsekyrkan, Nasaret

2019-11-12  15:22

Bebådelsekyrkan eller Bebådelse Basilikan, är den största katolsk kyrka i Mellanöstern och kontrolleras av Franciskanerorden. Det etablerades över vad katolsk tradition anser vara platsen för Jungfru Marias hus, där ängeln Gabriel visade sig för henne och tillkännagav att hon skulle bli gravid och föda Guds Son - en händelse känd som bebådelsen och som blev oerhört populär att avbilda inte minst under renässansen. En annan tradition, baserad på det apokryfiska Jakobs Protoevangelium, hävdar att denna händelse istället utspelade sig när Maria hämtade vatten från en lokal källa i Nasaret, och den grekisk-ortodoxa Bebådelsekyrkan har uppförts på denna alternativa plats några hundra meter från den katolska kyrkan. Själva huset där Maria bodde kan i dag ses i mitt i Basilica della Santa Casa i Loreto i Italien dit det genom en gudomlig intervention fördes av änglar i samband med muslimernas erövring av Nasaret.

2019-11-12  15:29

Kristen tradition hävdar att en kyrka uppfördes på platsen av Sankta Helena, kejsar Konstantins I mor, som lät grunda kyrkor till minne av viktiga händelser i Jesu Kristi liv under sin pilgrimsfärd i det Helig landet. Den ursprungliga Bebådelsekyrkan grundades i så fall alltså ungefär samtidigt som Födelsekyrkan i Betlehem och Heliga gravens kyrka i Jerusalem. Man vet med säkerhet att någon form av kyrka har funnits på platsen åtminstone sedan runt 570 e.Kr. Kyrkor har sedan byggt och rivits på platsen allt beroende på hur den lokale muslimske härskaren för dagen sett på kristendomen. Då dagens kyrka uppfördes, mellan 1960-69, revs en tidigare 1700-tals kyrka på platsen. Den nuvarande kyrkan ritades av den italienske arkitekten Giovanni Muzio och är uppförd i vad som brukar kallas brutalism, en stil där den rena betongen och räta linjer är dominerande. Stilen kom som en reaktion på 40-talets nostalgi som varit så populär i det fascistiska Italien. 


Masada

2019-11-14  12:49

I princip allt vi känner till om Masada kommer från Flavius Josefus. Han berättar hur Herodes den Store efter att ha kommit till makten år 37 f.Kr. genast satte igång att uppföra ett palats och en befästning på toppen av en klippplatå i Negevöknen med utsikt över Dödahavet, det hela var tänkt som en tillflyktsort i fall oroligheter skulle bryta ut i Jerusalem, något som inte var helt ovanligt. Vidare hur romarna tog över befästningen och hur judiska rebeller i början av det första judiska kriget lyckades infiltrera Masada och massakrera garnisonen och slutligen hur de 960 rebellerna, efter att ha satt eld på fästningen, begick kollektivt självmord hellre än att kapitulera till den belägrande romerska armén.

2019-11-14  13:12

Platsen för Masada identifierades 1838 av amerikanerna Edward Robinson och Eli Smith. 1842 blev den amerikanska missionären Samuel W. Wolcott och den engelske konstnären W. Tipping de första människor att i modern tid klättra upp till Masada. Efter att ha besökt platsen flera gånger på 1930- och 1940-talet genomförde Shmarya Guttman en första sonderingsutgrävning av platsen 1959. En mer omfattande utgrävning genomfördes 1963 till 1965 av den israeliske arkeologen Yigael Yadin. Två vattencisterner hittades i berget vilka genom ett kanalsystem fylldes på med regnvatten från en närliggande wadi. Så god var tillgången på vatten att Herodes kunde bygga såväl ett romerskt badhus som en swimmingpool uppe på berget. Inte heller saknade rebellerna vatten under den långa romerska belägringen.

2019-11-14  13:17

År 2001 togs Masada upp på UNESCO:s världsarvslista, och då inte bara själva Masada utan även de romerska belägringsanläggningarna runt berget; den inneslutande meterhöga belägringsvallen, den enorma 114 meter höga belägringsrampen som gjorde det möjligt att rulla upp ett belägringstorn med en murbräcka ända upp till bergets topp, och den X Legionens åtta läger runt Masada, som allt stått mer eller mindre orört under nära 2000 år.

2019-11-14  13:19

Masada kom att bli en viktig symbol vid grundandet av den nya staten Israel. Under Moshe Dayan instiftades en nattlig ceremoni där israeliska pansarsoldater efter avslutad grundutbildning gick upp längst en slingrande stig till bergets topp där man i fackelsken svor att Masada aldrig mer skulle falla. För andra symboliserar platsen kompromisslöshet och religiös fanatism. Masada är idag ett av Israels mest besökta turistmål.


Den Heliga Gravens Kyrka, Jerusalem

2019-11-15  14:07

Enligt traditioner som går tillbaka till 300-talet innehåller den Heliga Gravens kyrka de två heligaste platserna inom kristendomen: Golgata, platsen där Jesus korsfästes, och Jesu tomma grav, där han begravts och återuppstått. Inom själva kyrkan finns även de fyra sista stationerna på korsvägen, som representerar de sista avsnitten i Jesu passion. Ett ottomanskt dekret från 1757 etablerade ett status quo som fastställde tillståndet för olika kristna platser i det heliga landet. Kontrollen över själva kyrkan delas nu mellan flera kristna samfund och sekulära enheter i ett komplicerat arrangemang, i huvudsak oförändrat i över 160 år, och i vissa fall mycket längre. De huvudsakliga samfunden som kontrollerar delar av kyrkan är de romersk-katolska, grekisk-ortodoxa och armeniska apostoliska, och i mindre grad de koptisk-ortodoxa, syrisk-ortodoxa och etiopiska ortodoxa. Ingen av dessa grupper kontrollerar huvudentrén. År 1192 tilldelade Saladin den muslimska familjen Nusaybah uppdraget som dörrvakter och det är än idag endast dom som kan låsa och låsa upp kyrkporten. Inrättandet av detta status quo har inte helt stoppat konflikterna mellan de olika kyrkorna. En varm sommardag 2002 flyttade en koptisk munk sin stol från platsen i solen där han satt till en plats i skuggan. Detta tolkades som ett aggression av etiopierna och elva personer fick föras till sjukhus efter det efterföljande tumultet.

2019-11-15  14:08

En annan incident 2004, under ortodoxa firande av det Heliga Korsets Upphöjelse, lämnades en dörr till franciskanskapellet öppen. Detta togs som ett tecken på respektlöshet av de ortodoxa och ett större slagsmål utbröt. Några personer arresterades men ingen skadades allvarligt. De senaste åren har de flesta incidenter där polis kallats till platsen handlat om konflikter mellan grekiska och armeniska munkar.  Den så kallade Oflyttbara stegen under ett av fönstren har blivit en symbol för kyrkans status quo. Den var på plats åtminstone så tidigt som 1728 och har stått där ända sedan 1757 års status quo fastställdes. Stegen hänvisas till som oflyttbar på grund av överenskommelsen om att ingen från någon de sex kyrkorna får flytta eller ändra någon egendom utan samtycke från de andra fem, detta trots att stegen, fönstret och avsatsen tillhör armenierna. Den tidigaste avbildningen av stegen finns i en gravyr från 1728 av Elzearius Horn. Det tidigaste fotografiet som visar stegen är från 1850-talet. Under sin pilgrimsfärd till det heliga landet 1964 beskrev påven Paulus VI stegen som en symbol för kristen splittring.

2019-11-15  14:15

Golgata är uppdelad i två kapell, ett grekisk-ortodoxt och ett katolskt, vart och ett med sitt eget altare. På den norra sidan är det grekisk-ortodoxa kapellets altare placerat över vad som sägs vara klippan på Golgata (den 12:e korsstationen), som kan beröras genom ett hål i golvet under altaret. Stenen kan ses under skyddsglas på båda sidor om altaret. Det romersk-katolska (franciskanska) kapellet för korsspikning (11:e korsstationen) sträcker sig söderut. Mellan det katolska och det ortodoxa altaret markerar en 1700-tals byst av Maria den 13:e korsstationen, nedtagandet från korset. Det råder ingen konsensus bland forskare om den faktiska platsen för korsfästelsen. Johannes 19:20 beskriver Golgata som "nära staden". Enligt Hebreerbrevet 13:12 var det "utanför stadsporten". Matteus 27:39 och Markus 15:29 noterar båda att platsen skulle ha varit tillgänglig för "förbipasserande". Att lokalisera korsfästningsplatsen innebär således att man skall identifierar en plats som, i staden Jerusalem cirka fyra decennier före dess förstörelse år 70 e.Kr., skulle ha befunnit sig utanför en större port och tillräckligt nära staden för att de förbipasserande inte bara kunde se honom, utan också läsa inskriptionen 'Jesus från Nasaret, Judarnas Konung'. Kristen tradition har sedan det 300-talet pekat på en plats i den Heliga gravens kyrka. Detta placerar det väl inom dagens murar i Jerusalem, de murar som omger Gamla stan och som återuppbyggdes på 1500-talet av det osmanska riket. Förespråkare av den traditionella Heliga gravens placering påpekar att Jerusalem från första århundradet hade en annan form och storlek än 1500-talets stad, och lämnade kyrkans plats utanför stadsmuren före 70 e.Kr. Försvarare av den traditionella platsen har hävdat att platsen för den Heliga Gravens kyrka endast fördes innanför stadens gränser av Herodes Agrippa (41-44), som byggde den så kallade tredje muren runt en nybosatt norra stadsdel, medan den under tiden för Jesu korsfästelse omkring år 30 e.Kr. fortfarande skulle ha varit strax utanför staden. Det som är dock många som tvivlar på detta.

2019-11-15  14:22

Mellan Golgata och Den Heliga Graven ligger Smörjelsestenen, där enligt traditionen Jesu kropp bereddes inför gravsättningen av Josef av Arimataia. Denna tradition dock bara härledas till korsfararen perioden, särskilt då av den italienska dominikanska pilgrimen Riccoldo da Monte di Croce 1288.  Stenen markerar endast platsen för Kristi kropps smörjelse, men är inte den sten på vilken kroppen smordes. Den nuvarande stenen placerades där först 1810, sedan den tidigare stenen, från 1100-talet, skadats svårt vid en brand. Något man inte nödvändigtvis annonserar för besökare.

2019-11-15  15:23

I motsatta änden av kyrkan ligger rotundan med sin stora kupol. I mitten av rotundan finns ett litet kapell kallat ädikulan, från latinets aedicula, en liten helgedom. Ädikulan har två rum: det första rymmer en relik som kallas Ängelstenen, som sägs vara ett fragment av den stora stenen som förseglade graven; det andra, mindre rummet innehåller Jesu grav. Antagligen för att förhindra att pilgrimer skulle ta bitar av den ursprungliga stenen som souvenirer placerades 1555 en marmorbeklädnad över graven för att förhindra ytterligare skador. I oktober 2016 togs den översta plattan bort och avslöja en äldre, delvis trasig marmorplatta med ett korsfararliknande kors inristat i den. Under den visade sig kalkstensgravbädden vara intakt. Enligt kyrkans status quo har de östortodoxa, romersk-katolska och armeniska apostoliska kyrkorna alla rätt till gravens inre, och alla tre samfunden firar dagligen mässa där. På dess baksida, i ett kapell byggt av järngaller, ligger altaret som används av de koptiska ortodoxa. Ädikulan används också för andra ceremonier vid speciella tillfällen, såsom påskaftonsceremonin med den heliga elden.

2019-11-15  15:24

Vid middagstid varje påskafton går den grekisk-ortodoxe patriarken av Jerusalem tillsammans med en armenisk biskop in i den mörklagda helgedomen med Kristi tomma grav. Några minuter senare kommer de ut, deras ljus tändas av en mirakulöst skapad eld, för att dela välsignelsen med de troende.Inom några sekunder lyses hela kyrkan upp av ljuset från tusentals ljus. Lampor tända med den Heliga Elden sänds sedan till kyrkor och statsledare över hela den ortodoxa världen. 2002 kunde dock de båda inte komma överens om vem av de båda som skulle komma ut först till de samlade pilgrimerna. Den grekiske patriarken Ireneos ansåg att han, i egenskap av patriark, skulle gå ut först, men det var hans allra första framträdande vid den Heliga Eldens mirakel, så den mer erfarna armeniske eldbäraren ansåg att han skulle gå ut först. De båda började gräla och två gånger blåste den patriarken ut det armeniska ljuset. Den armeniske ljusbäraren erkände efteråt att han tvingats återtända den Heliga Elden med sin cigarettändare. Både grekiska och armeniska munkar förstod genast att något gått fel och rusade till för att se vad som stod på. Det lilla kapellet där elden tändes, inte mycket större än en telefonkiosk, fylldes snart med munkar som slet och drog i varandra. Åter tillkallades polis till kyrkan för att sära på grekiska och armeniska munkar. Ingen hade dock kommit till skada, då munkarna stått alldeles för tätt packade för att kunna slåss. En av de armeniska munkarna, broder Samuel, kunde dock efteråt berätta att han lyckats stjäla en av patriark Ireneos skor.


Israel Museum, Jerusalem

2019-11-16  14:08

Skulpturträdgården utanför museet innehåller konst från antiken till våra dagar, som Ai Weiweis Järnträd.

2019-11-16  14:56

På Gazaremsan ligger Deir al-Balah, vars historia går tillbaka till mitten av 1300-talet f.Kr., den sena bronsåldern. Vid den tiden fungerade platsen som en egyptisk utpost vid dess gräns med Kanaan. Under kung Ramses II:s regering (1303-1213 f.Kr.) blev Deir al-Balah den östligaste av sex fästningar i östra Medelhavet. Raden av fästningar började med Sinaifästningen i väster och fortsatte längst "Horusvägen" ända till Kanaan. Vid Deir el-Balah har ett femtiotal keramiksarkofager från en stor, forntida begravningsplats hittats. Sarkofagen tillverkades för hand med ringlingsteknik, den metod som användes för att skapa stora krukor. De brändes sedan med locken i en öppen eld. Locken brändes senare ännu en gång i ugnar, vilket står för deras mörkare färg. Liknande gravplatser har hittats nära Nildeltat.

2019-11-16  14:57

Flera drag i sarkofagerna i Gaza visar tydliga tecken på egyptiskt inflytande. Ibland avbildar locken mumielika figurer, med den avlidnes ansikte, peruk, armar och händer. Många av ansiktena har små skägg, som möjligen symboliserar Osiris skägg, den egyptiska dödsguden till vars rike den avlidna skulle komma in. De dödas kroppar, vanligtvis mer än en, lades obalsamerade i kistan, tillsammans med begravningsgåvor som t.ex. matskålar. Om den avlidne var rik kunde även smycken och kärl gjorda av sten och brons placeras i sarkofagen.

2019-11-16  15:04

Puts klädda mänskliga skallar från det forntida Levanten från mellan 9.000 och 6.000 f.Kr. under den yngre stenåldern, en tid innan keramik ännu introducerats. De representerar några av de äldsta konstformerna i Mellanöstern och visar antagligen att den förhistoriska befolkningen tog stor omsorg när de begravde sina förfäder. Skallarna kan ses som några av de tidigaste exemplen på skulpterade porträtt i historien. Under neolitikum begravdes den avlidne ofta under golven i sina hem. Ibland avlägsnades troligen skallen och dess hålrum fylldes med gips och målades. För att skapa mer realistiska ansikten använder snäckskal som ögon, och färg användes för att skapa ansiktsdrag, hår och mustascher. Vissa forskare tror att denna begravningspraxis representerar en tidig form av förfäderskult, där de putsade skallarna användes för att minnas och respektera familjens förfäder. Andra hävdar att skallarna kan kopplas till huvudjägare och är troféer.

2019-11-16  15:05

Denna mask, karvad ur sandsten, är en av ett litet antal stenmasker, funna i Judeen, vilka tros vara de äldsta maskerna i världen, från cirka 7.000 f.Kr. Likheten mellan maskerna och de putsade skallarna tyder möjligen på att maskerna representerade förfädernas andar. Exakt hur maskerna användes är dock oklart då de är alldeles för tunga för en människa att bära framför ansiktet.

2019-11-16  15:08

Spira från Nahal Mishmar i den Judeiskaöknen, från cirka 4.500-3.500 f.Kr. Denna spira är den mest utsmyckade av de spiror som återfunnits i Nahal Mishmar och på andra platser i regionen. Det är dekorerat med huvuden på fyra stenbockar och en bock, djur med horn är vanligt förekommande i konst under den i kalkolitiska perioden. Spirorna, var och en unik, monterades på trästavar. De hade förmodligen en kultisk betydelse, men deras exakta roll har man ännu inte helt förstått.