Japan

2024-11-02  11:02

Helgedomarna och templet i Nikkō omfattar 103 byggnader samt den kringliggande naturen och har varit på UNESCO:s världsarvs lista sedan 1999. Byggnaderna tillhör två shinto-helgedomar; Futarasan-helgedomen som grundades år 767 på en plats som varit helgad åt berget Nantai, även kallat Futarasan, sedan tiden innan kristi födelse; och Nikkō Tōshō-gū, vilket ursprungligen uppfördes 1617, under Edo-perioden, medan Ieyasus son Hidetada var shōgun för att hysa Tokugawa Ieyasus kvarlevor. Samt ett buddhistiskt tempel; Rinnō-ji, vilket grundades 766 av den buddhistiska munken Shōdō Shōnin, och som på grund av sin geografiska isolering snart lockade andra buddhistiska munkar på jakt efter ensamhet, och den anses fortfarande vara en viktig bas för asketisk träning bland Tendai-munkar. Nio av byggnaderna är även betecknade som Japanska Nationalskatter.

2024-11-02  11:18

Under en fem meter hög pagod, gjord av en legering av guld, silver och koppar ligger Tokugawa Ieyasu, den första shogun av Tokugawa-klanen, som kom att styra Japan i 260 år. Graven har aldrig öppnats sedan shogun begravdes 1617, men pagoden uppfördes först 1683 då den ersatte en stan pagod, som i sin tur ersatt en trä struktur. Shogun avled 1616, troligen av magcancer, och begravdes ursprungligen i ett mausoleum i Kunōzan. De flesta tror att hans kvarlevor efter den första årsdagen av hans död flyttades och begravdes på nytt vid Nikkō helgedomen. Varken Kunōzan eller Nikkō har dock tillåtit att gravarna öppnas för att se var hans kvarlevor egentligen ligger. Det viktigaste är dock att hans kami, hans ande, finns på båda platserna, och även på ett antal andra platser i Japan

2024-11-02   11:44

Tōrō, som betyder 'ljuskorg', eller 'ljustorn', är det japanska namnet på en typ av traditionell östasiatisk lykta gjord av sten, trä eller metall. Stenlyktor, som har sitt ursprung i Kina, spred sig Korea och Vietnam och under Tangdynastin, 618 till 907, till Japan, även om de blev vanligast i Kina och Japan. I Japan användes tōrō ursprungligen endast i buddhistiska tempel, där de kantade och belyste stigar. Tända lyktor ansågs då vara ett offer till Buddha. Lyktorna spreds även till Shinto-helgedomar och även privata hem började under Heian-perioden, några hundra år efter att de först anlänt till landet. Lyktan är indelad i fem sektioner; stolpen, Sao; plattformen, Chūda; eldstaden, Hibukuro; taket, Kasa; och "Juvelen", Hōju, det vill säga knoppen på toppen. Dessa symboliserar de fem elementen i buddhistiskt tänkande. Nedifrån och upp; jorden, vattnet, elden, luften och anden eller tomheten. 

2024-11-02  11:46

På ett av helgedomens stall finns åtta paneler från 1600-talet av träsnidaren Hidari Jingorosom där han använder apor för att skildra människans livscykel. En av panelerna har de tre aporna som kom att bli världsberömda; Mizaru, "ser inte"; Kikazaru, "hör inte" och Iwazaru, "talar inte". Det har ursprungligen sina rötter i några verser i Konfucius Analekterna: "Titta inte på vad som strider mot anständighet; lyssna inte på vad som strider mot anständighet; tala inte om vad strider mot anständighet", och kom till Japan via buddhismen. Det hela har naturligtvis inget med apor att göra utan är på japanska en ordlek med ljudlikheten mellan negationen "-zaru" och ordet "saru", apa.

2024-11-02  11:49

Niō är två muskulösa väktare utanför många buddhistiska tempelportar i Japan. De är dharmapala-manifestationer av bodhisattvan Vajrapāṇi. En dharmapāla är en typ av vredesgud inom buddhismen. Enligt skrifter som Palikanonen, en skriftsamling inom theravada buddhismen, och Ambaṭṭha Sutta, reste de båda med Gautama Buddha för att skydda honom. Inom buddhismens allmänt pacifistiska tradition motiverade berättelser om dharmapalas användningen av fysiskt våld för att skydda omhuldade värderingar och övertygelser mot ondska. Den högra av de båda statyerna kallas traditionellt Guhyapāda och har sin mun öppen, vilket representerar vokaliseringen av det första grafemet "a". Den vänstra statyn kallas traditionellt Nārāyaṇa och har sin mun stängd, vilket representerar vokaliseringen av slut grafemet "un". I japansk Mikkyō-buddhism representerar bokstäverna början och slutet av universum. Att jämföra med Alfa och Omega, de första och sista bokstäverna i det grekiska alfabetet, som på ett liknande sätt inom kristendomen symboliserar Kristus som början och slutet av allt.

2024-11-02  11:50

Den ursprungliga femvåningspagoden donerades av en daimyō 1650, men den förstördes under en brand och återuppbyggdes 1818. Varje våning representerar ett element, precis på samma sätt som hos stenlyktorna. Inne i pagoden hänger en central shinbashira-pelare från kedjor. Shinbashiran är en enorm trädstock av japansk ädelcypress i pagodens centrum och som sägs symbolisera Buddhan. Dess egentliga uppgift är dock att parera skakningar vid jordskalv, något den gör med en häpnadsväckande effektivitet. Japanska pagoder skadas i princip aldrig vid jordbävningar. Världens äldsta bevarade träbyggnad är en japansk pagod som stått i minst 1.300 år, detta trotts att den står i ett jordbävningsdrabbat område.

2024-11-04  11:24

Rustningen sägs ha tillhört Sakakibara Yasumasa (1548-1606), en av de ledande generalerna under Sengoku, eller "de krigande staternas tid". En period av uppror och krig som inte slutgiltigt upphörde förrän i och med Tokugawa Ieyasu enande av landet. Efter att Tokugawa Ieyasu tagot kontroll över Japan kom Sakakibara Yasumasa att utses till Rōjū, eller "Äldste", en av de närmsta rådgivarna kring shogun. Hans rustning är av järnplattor, vatten tätade med svart lack och dekorerade med drakar, en symbol för makt. Hjälmen är dekorerad med en buddhistisk symbol, ett heligt svärd som skär igenom ondska och villfarelse.

2024-11-04  11:53

Rustningen beställdes av Sawaki Ujimasa, en högt uppsatt samuraj under 1700-talet. 1700-talet var mitt under Edoperioden, en tid av fred och stabilitet då Tokugawashogunatet styrde landet. Rustningen är därför inte tänkt att användas i strid utan vid ceremonier och att vid högtidliga tillfällen ställas ut i hemmet. Den är därför betydligt rikare utsmyckad än vad en stridsrustning skulle ha varit. Hjälmens horn representerar månen och dess olika faser vilka associeras med död och återfödelse.

2024-11-04  11:56

Ōdachi svärd, "stort svärd", blev vanliga bland samurajer under Kamakura perioden (1185-1333). En ōdachi var minst 90 centimeter lång, vanligtvis runt 150 centimeter, men kunde vara en bra bit över två meter. Användandet av dessa otympliga svärd nådde sin höjdpunkt på 1300-talet och de försvann nästan helt från slagfälten i och med portugisernas introduktion av skjutvapen på 1500-talet. Det berättas dock till exempel att Uesugi Kenshin (1530-1578), kallad Draken från Echigo, i strid hade sex livvakter vilka alla var över 182 centimeter långa, beväpnade med Ōdachi kring sin häst. Ōdachi sågs dock som så vacker att den bland samurajer förblev en vanlig offergåva till shintoistiska helgedomar och därför fortsattes att smidas långt in på 1800-talet. Denna ōdachi smiddes 1359 av mästersmeden Kanemitsu. En vit linje, som en rullande våg, går längst svärdseggen som ett resultat av smidesprocessen.

2024-11-04  11:58

Denna katana, det typiska samurajsvärdet, ses som ett mästerverk inom japanskt svärdssmide. Smitt 1329 i Kyoto av svärdssmeden Kunimitsu kom det senare att bli en högt värderad släktklenod hos Tokugawa shogunerna.