2020-02-09  14:55

Conquistador Diego Velázquez de Cuéllar grundade Havanna den 25 augusti 1515, ursprungligen på öns södra kust, sannolikt vid stranden av Mayabeque-floden nära Playa Mayabeque. 1519, kom staden att flyttas till viken Puerto de Carenas vilken utgjorde en naturlig hamn. Havanna började som en handelshamn och led av regelbundna attacker av pirater. Den första attacken, som även resulterade i att staden brändes ned, var av den franske piraten Jacques de Sores år 1555. Sådana attacker övertygade den spanska kronan att finansiera byggandet av de första fästningarna i de viktigaste städerna i Västindien - inte bara som skydd mot pirater, utan också att utöva mer kontroll över handeln och begränsa den omfattande contrabando (svarta marknaden) som uppstått på grund av handelsrestriktionerna som infördes av Casa de Contratación i Sevilla, det av kronan kontrollerade handelshuset som hade monopol på handeln med Amerika.

2020-02-09 14:55

Fartyg från hela den Nya Världen transporteras produkter först till Havanna för att kunna tas av flottan till Spanien. Även alla varor som importerades till Amerika från Europa måste första anlöpa i Havanna innan varorna såldes vidare till de övriga kolonierna. De tusentals fartyg som samlades i stadens hamn ledde till en ekonomisk boom för Havannas jordbruk och tillverkningsindustri, eftersom de fick leverera mat, vatten och andra produkter som behövs för att korsa havet. Så viktigt var Havanna i det Spanska imperiet att när staden erövrades av engelsmännen i det Sjuårskrigen bytte spanjorerna tillbaka staden mot hela Florida.

2013-02-11  20:25

Santiago de Cuba var en av de sju ursprungliga bosättningarna (villas) som Diego Velázquez grundade på Kuba, den 25 juli 1515. Staden brann ned till grunden 1516, men återuppbyggdes omedelbart. Den kom att bli utgångspunkten för expeditionerna ledda av Juan de Grijalba och Hernán Cortés till Mexiko 1518 och år 1538 för Hernando de Sotos expedition till Florida. Från 1522 till 1589 var Santiago huvudstad i den spanska kolonin Kuba. Den första kyrkan i Santiago, tillägnad Sankta Katarina, byggdes 1514 innan bosättningen ännu formellt var grundad. Den var ett litet, enkelt kapell på en kulle, den framtida platsen för provinsfängelset. År 1522 upphöjdes istället en församlingskyrkan, Ermita de Santa Catalina, till katedral av påve Hadrianus VI. Dess konstruktion avslutades år 1526. År 1882 fick sin titel av mindre basilika från Rom och utsågs till ett nationalmonument 1958. Staden upplevde en tillströmning av franska och brittiska invandrare från slutet av 1700-talet, många från Haiti efter den haitiska slavupproret som brutit ut 1791 vilket bidrog till stadens eklektiska kulturmix.

2013-02-11  09:05 - Moncadabarackerna

Moncadabarackerna var en militär kasern i Santiago de Cuba, uppkallad efter general Guillermón Moncada, en hjälte av det kubanska självständighetskriget. Klockan 5:00 den 26 juli 1953 var barackerna platsen för en attack av en grupp bestående av 135 beväpnade revolutionärer ledda av Fidel Castro och klädda i uniformer stulna från tvätteriet på ett militärsjukhus. Attacken kan ses som början på den kubanska revolutionen. Datumet då attacken ägde rum antogs av Castro som namnet på hans revolutionära rörelse (Movimiento 26 Julio eller M 26-7), som till sist störtade Fulgencio Batistas. En karavan på 16 bilar skulle ta sig in i barackerna genom att låtsas vara en delegation med en högt rankad officer från västra Kuba. Attacken började illa då karavanens bilar blev separerade innan de kom till kasernerna och bilen som transporterade gerillans tunga vapen hade åkt vilse. Dessutom lämnades många av de rebeller som skulle ha deltagit hemma, på grund av brist på vapen. Castro hävdade senare att han körde sin bil in i en grupp soldater vid porten som hade insett att en attack pågick. Männen i bilarna bakom hoppade då ut ur sina bilar då de trodde att de var inne i kasernerna och larmet gick innan barackerna hade infiltrerats. De flesta rebeller lyckades fly men greps inom några dagar och ställdes inför rätta, däribland Fidel. Trots att de dömdes till upp till 15 års fängelse var alla ute efter mindre än två år på grund av en allmän amnesti för politiska fångar som Batista efter påtryckningar sett sig tvingad att utfärda. Moncadabarackerna är idag en grundskola.

2013-02-12  14:42 

2013-02-12  14:40

2013-02-12  18:22  

2013-02-13  15:45 - Plaza Mayor

2013-02-14  11:54  

2013-02-15  10:32 - Museo Napoleonico

Havanna har, kanske något oväntat, den största samlingen Napoleon memorabilia utanför Europa. Föremålen kommer i första hand från sockerbaronen Julio Lobos samlingar. Från slutet av 1930-talet till 1960, när han lämnade Kuba för att gå i exil, var Lobo världens mäktigaste sockerhandlare. Vid revolutionen 1959 uppskattades hans förmögenhet på nära 200 miljoner dollar och hans tillgångar omfattade då 14 sockerfabriker, över 30 000 hektar mark, en bank och ett försäkringsbolag och kontor i Havanna, New York, London, Madrid och Manila. Lobo föddes i Venezuela till en sephardisk far och en katolsk mor och studerade som ung i USA. Han gifte in sig i en gammal kubansk aristokratisk släkt, Montalvo-familjen. Så småningom ärvde han sin fars företag och omvandlade den till världens största sockerhandelsföretag. Som jude och venezuelan hade Lobo aldrig riktigt accepteras av den kubanska aristokratin, så efter revolutionen valde han till att börja med att stanna på Kuba och samarbeta med Castro. All hans egendom på Kuba konfiskerades men själv utsågs han till minister med ansvar för sockerproduktion. Snart hamnade han dock i konflikt med partiet och deras sätt att göra affärer och valde att lämna Kuba för Spanien. Som en framstående konstkännare förvärvade Lobo under sin år på Kuba också sin stora Napoleon samling. Samlingen är idag inrymd i kubansk-italienske diplomaten Orestes Ferrara hus, Villa Fiorentina, ett palazzo i renässansstil byggt på 1920-talet. Föremålen utställda inkluderar vapen, uniformer, möbler, bronser, porslin, målningar, skulpturer, mynt, böcker och brev som tillhört Napoleon och hans entourage. Mer än 7000 föremål ingår i museets samlingar.

2013-02-15  11:32

2013-02-15  11:54

2013-02-17  12:35 - Cementerio de Cristóbal Colón

Begravningsplatsen ses tillsammans med La Recoleta i Buenos Aires som latinamerikas historiskt och arkitektoniskt, viktigaste kyrkogårdar. Kyrkogården grundades 1876, efter att 1868 års koleraepidemi visat att den gamla Espada kyrkogården var alldeles otillräcklig för en stad av Havannas storlek. Gravplatserna fördelades ursprungligen utifrån socialklass så att de rikaste familjerna kunde visa upp sin status genom genom att uppföra dyra monument längst kyrkogårdens huvudavenyer. Kyrkogården är fortfarande i bruk, men med mer än 800 000 gravar och 1 miljon begravda är utrymmet på kyrkogården idag högst begränsat och tre år efter en begravning töms idag graven på sitt innehåll för att istället förvaras i en lagerbyggnad. Trots all sin elegans och prakt har kyrkogården, om man kommer bort från de större vägarna som genomkorsar den, gott om tomma kryptor, förfallna familjegravar och trasiga statyer. Många av dessa är gravar tillhörande familjer som idag lever i exil.