Malta

2022-07-12  13:49

Stormästaren La Cassière gav ordensarkitekten, maltesen Geronimo Cassar, ursprungligen en militäringenjör, i uppdrag att gör upp ritningar en klosterkyrka. Den byggdes helt av globigerina-kalksten, det enda lokala byggnadsmaterialet. En del av denna sten kom från utgrävningar på plats som senare blev stormästarnas krypta. Bygget startade 1572 och slutfördes 1577. Kyrkan invigdes av ärkebiskop Ludovico Torres av Monreale, som kom över från Sicilien för detta tillfälle den 20 februari 1578. Riddarna hänvisade till sin kyrka med vördnad som sin stora kyrka, "la nostra chiesa maggiore della Sacra Religione Gerosolimitana." Underhållet av St John's intog den främsta positionen i ordens årliga budget, och bibehöll den således i ständig prakt. Förvaltningen av kyrkan sköttes av ett kaplan kapitell, vilka var ordensmedlemmar under ledning av en prior. Den senare kom att bli en prestigefylld post, och priorn fick bära biskopsmitra och en kräkla. I värdighet rankades priorn på tredje plats efter stormästaren och biskopen av Malta, som styrde från katedralen i Mdina. Vid den här tiden var kyrkan inte en katedral utan enbart riddarnas klosterkyrka. Även kyrkans inredning var ursprungligen relativt enkel, men på 1660-talet initierade stormästaren Raphael Cotoner ett program för att dekorera kyrkans inre. Detta var en period då barocken blomstrade över hela Europa. Med kyrkorna i Rom som en inspirationskälla och i strävan efter att efterlikna den romerska barocken anställde riddarna den kalabriske konstnären Mattia Preti, som förvandlade kyrkans inre till en fyrverkeri av barockkonst. Kontrasten mellan den sobra fasaden och den festliga stämningen i interiören är slående. På 1820-talet, efter att Napoleon drivit ut riddarna från Malta, och engelsmännen drivit ut Napoleon, blev kyrkan en katedral jämställd med katedralen i Mdina.

2022-07-12  14:02

Efter att ha dömts till döden av påven flydde Caravaggio först till Neapel, beskyddad av den mäktiga Colonna familjen, sedan vidare till Malta där Fabrizio Sforza Colonna var Johanniterordens befälhavare över galärerna. Caravaggio hoppades antagligen att beskydd av Alof de Wignacourt, Johannesriddarna stormästare, skulle kunna hjälpa honom att få en benådning för Tomassonis död. De Wignacourt var så imponerad av att ha den berömda konstnären som orderns officielle konstnär att han valde in honom som riddare. 1608 färdigställdes den altartavla som beställts av riddarna; det största altartavlan som Caravaggio någonsin skulle måla. Tavlan föreställer avrättningen av Johannes Döparen, riddarnas skyddshelgon, medan en tjänarinna i närheten står med ett guldfat för att ta emot hans huvud. En annan kvinna, som ibland identifierats som Herodias, står vid sidan i chock medan en fångvaktare utfärdar instruktioner och bödeln drar sin dolk för att avsluta halshuggningen. Scenen, som är populär bland italienska konstnärer i allmänhet och inte minst hos Caravaggio själv, är inte direkt inspirerad av Bibeln, utan en berättelse i Legenda aurea. Det är det enda verk av Caravaggio som bär konstnärens signatur, som han placerade i rött blod som rinner ut från Johannes avskurna hals. Hans tid som riddare blev dock kort. I slutet av augusti 1608, två år efter att han anlänt till Malta, arresterades och fängslades han, troligen resultatet av ännu ett slagsmål, denna gång med en adlig riddare där riddaren skadades allvarligt. Caravaggio fängslades i Valletta, men han lyckades fly. I december hade han blivit utesluten ur orden "som en vidrig och eländig medlem". Uteslutnings ceremonin skedde i oratoriet, framför målningen av Johannes döparen han själv gjort.

2022-07-12  14:40

I kyrkans krypta vilar de stormästare styrde Malta mellan 1522 och 1623. De två största sarkofagerna innehåller, till vänster, Philippe Villiers de L'Isle-Adam som efter att riddarna förlorat Rhodos till ottomanerna ingick ett avtal med kejsar Karl V om att leasa Malta för all framtid i utbyte mot att man den första november varje år sände en falk till kejsaren. L'Isle-Adam begravdes ursprungligen i S.t Anna kapellet i fort S:t Angelo, då katedralen ännu inte existerade vid hans död, men hans sarkofag flyttades hit då kyrkan byggdes. Till höger ligger Jean Parisot de Valett, stormästaren som stod emot den ottomanska invasionen av Malta och som sedan lät bygga staden Valletta. Kryptans hela tak är täckt av fresker av den florentinska konstnären Noccolò Nasoni. 

2022-07-12  14:46

En imponerande samling av 405 gravstenar i marmormosaik täcker hela kyrkans golv. Varje platta högtidlighåller livet för några av de mest berömda ordensmedlemmarna från varje rang. Stormästare, priorer, amiraler, fogdar och riddare är förevigade och individuellt komponerade konstverk av inlagd marmor. Gravstenarnas ikonografin ger uttryck för seger, berömmelse, död och uppståndelse. Bildspråket av skelett, dödskallar, lagerkransar, berömmelsens ängel och Gud Fadern är återkommande symboler som representerar slutet på livet på jorden och början på det eviga livet med Gud Fadern. Den militära andan visas med vapen och stridsscener, vilket ger vittnesbörd om riddarnas ridderlighet. Varje enskild riddares karaktär och dygder hyllas i stenarnas epitafier. Under 1800-talet genomgick gravstenarna en restaurering som anförtrotts Giuseppe Hyzler. Gravstenarna kom under denna restaurering att flyttas runt i kyrkan och ligger inte nödvändigtvis på sina ursprungliga platser.

2022-07-13  14:47

Lilla Passionshistorien, Kristus på Korset, 1509-10. Den Lilla Passionshistorien är en serie av 36 träsnitt och en frontespis av Albrecht Dürer producerade mellan 1509 och 1511. Efter att ha bosatt sig i Nürnberg, producerade Dürer till att börja med enbart tryck, en betydligt säkrare inkomstkälla än att jaga kunder för målningar. Omkring 1497 började han planera en ambitiös och på många sätt nyskapande plan för att producera en illustrerad utgåva av Jesu Passion, som han arbetade med parallellt med sin Apokalyps. Han tog inte bara fram de förberedande skisserna till verket utan även träblocken för att trycka bilder och text. Liksom med Apocalypsen var illustrationerna helsidesverk i recto, vid sidan av de relevanta bibelverserna så att läsaren kunde få en bild av vad som skedde samtidigt som han läste texten.

2022-07-13  14:47

Stora Passionshistorien, Smärtomannen Hånad av Soldat, 1510. Frontespis till den Store Passionshistorien, en serie på totalt tolv träsnitt, påbörjade redan 1493 men inte avslutad förrän 1510. Serien är kortare än den Lilla Passionshistorien och börjar med den sista måltiden och avslutas med Kristi uppståndelse.

2022-07-13  14:49

Lilla Passionshistorien, Syndafallet, 1509-10. De Lilla Passionshistorien är betydligt mer omfattande än den Stora och börjar redan vid Syndafallet.

2022-07-13  14:51

Lilla Passionshistorien, Kristus Bärande Korset, 1509. Dürer hade både lokala och utländska konstnärliga influenser. Det tryck som sticker ut från den första fasen av arbetet med Passionshistorien är Kristus Bärande Korset. Folkmassan och Kristus som förenar två teman från kopparstick av Martin Schongauer - en mästare från generationen innan Dürer -  och accentuerar deras sengotiska stil, medan musklerna hos soldaten till höger bygger på den samtida studie av anatomi som Dürer sett i italienska renässansverk i Venedig. Dessa två influenser har slagits samman till en egenartad men naturalistisk stil. En syntes som intensifieras under arbetets gång och förenar de illustrerade händelsernas visionära karaktär med en klassisk naturalism i figurerna.

2022-07-13  14:52

Lilla Passionshistorien, Kristus på Korset, 1509-10. De båda passionshistorierna blev inte samma försäljningssuccé som Apokalypsen varit, som givits ut 1498 och med en andra utgåva 1511. Detta dels för att att Dürer, för att få in pengar, redan sålt individuella tryck från böckerna innan den släpptes och dels för att illustrationen från passionshistorien inte var lika spektakulära som de från Uppenbarelseboken.

2022-07-13   14:53

Lilla Passionshistorien, Kristus Uppenbarar sig för Maria Magdalena, 1509-10.

"Men Maria stod och grät utanför graven. Och under det hon grät, lutade hon sig in i graven och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid fötternas. Och de sade till henne: »Kvinna, varför gråter du?» Hon svarade dem: »De hava tagit bort min Herre, och jag vet icke var de hava lagt honom.» Vid det hon sade detta, vände hon sig om och fick se Jesus stå där; men hon visste icke att det var Jesus. Jesus sade till henne: »Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?» Hon trodde att det var örtagårdsmästaren och svarade honom: »Herre, om det är du som har burit bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.»"

- Joh. 20:11-15

2022-07-13  14:54

Jungfruns Liv, Jungfru Maria på Månskära, 1510-11. Parallellt med de båda passionshistorierna arbetade D¨ürer även med en tredje bok om jungfru Marias liv. Denna hade antagligen påbörjats 1501 men inte färdigställts förrän 1510-11.  Då de kanoniska evangelierna inte har mycket att berätta om Maria kom olika apokryfiska evangelier att bidraga med historier till den inom den romerska kyrkan så centrala Marialogin. Ett av de viktigaste var Jakobs Protoevangelium från 100-talet, som trots att det för fördömdes av påven Innocentius I år 405, kom att bli centralt i kyrkans Mariakult. 1552 kom den första tryckta utgåvan av Jakobs Protoevangelium,

2022-07-13  14:54

Jungfruns Liv, Avvisandet av Joakims Offer, 1504-05. Marias föräldrars, Joakim och Anna, tempeloffer avvisas av översteprästen då han ser deras barnlöshet som ett tecken på att de båda är syndare. En berättelse som inte har någon som helst grund i Bibeln utan vars primära källa är det apokryfa Matteus Protoevangelium, troligen ursprungligen från 600-talet. Matteus Protoevangelium kom, trots att de inte var sanktionerat av kyrkan, även detta att få ett enormt inflytande vad gäller kyrkans berättelser om Maria.

2022-07-13  14:55

Stora Passionshistorien, Kristi Nedstigande till Dödsriket, 1510.

"Ty likasom Jonas tre dagar och tre nätter var i den stora fiskens buk, så skall ock Människosonen tre dagar och tre nätter vara i jordens sköte."

- Matt. 12:40

Kristi nedstigande i dödsriket har inga större belägg i Bibeln, trots det blev så centralt i den kristna tron att det idag till och med ingår i bekännelsetrogen; "korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, ". Den primära källan för nedstigandet i dödsriket var under renässansen istället det apokryfa Nikodemusevangeliet från 400-talet. Så centralt kom Nikodemusevangeliet att bli vad gäller synen på passionshistorien att det kom att tryckas inte mindre än 28 gånger i Italien mellan 1476 och 1500. Det är bland annat här vi för första gången  får veta att soldaten som sticker sin lans i Kristus sida heter Longinus, och att de båda tjuvarna som korsfästs vid hans sida heter Dismas och Gestas, uppgifter som idag kan ses som allmänt accepterade inom kyrkan.

2022-07-14  15:33

Ridley Scotts film Gladiator spelades delvis in på Malta. För att få rollen som Antonius Proximo fick Oliver Reed lova att inte dricka under inspelningen, något han tog igen under de inspelningsfria dagarna. Söndagen den 2:a maj 1999 besökte Reed puben The Pub på Archbishop Street i Valletta. Enligt vittnen hade han halv tre på eftermiddagen hunnit dricka åtta pint lager, sex shot rom, en kvarting whisky, några shot Hennessy samt besegrat fem sjömän från HMS Cumberland i armbrytning då han kollapsade på golvet inne på puben. Han dödförklarades i ambulansen på väg till sjukhuset. Oliver Reed blev 61 år gammal. 

Tarxientemplen består av tre separata, men sammanfogade, tempelstrukturer. Huvudentrén är en rekonstruktion från 1956, då hela platsen restaurerades. Samtidigt flyttades många av de dekorerade stenplattorna som upptäckts på platsen till det Arkeologiska museet i Valletta för att skydda dem mot väder och vind. Det första templet har daterats till cirka 3100 f.Kr., det vill säga ungefär samtidigt som kung Narmer blev det enade Egyptens förste farao, och är det mest utsmyckade av Maltas alla tempel. Det mellersta templet dateras till cirka 3000 f.Kr., och är unikt genom att det, till skillnad från resten av de maltesiska templen, har tre par absider istället för de vanliga två. Det östra templet dateras till cirka 3100 f.Kr. Resterna av ett annat tempel, mindre och äldre, som har daterats till 3250 f.Kr., är synliga längre österut. 2015 byggdes ett skyddande tältkonstruktion över Tarxientemplen, liksom över de vid Ħaġar Qim och Mnajdra.

2022-07-17   09:46

De stora stenblocken upptäcktes 1914 av lokala bönder som plöjde en åker. Efter att året innan av en tillfällighet 300 meter längre bort upptäckt Ħal Saflieni Hypogeumet insåg ägaren av marken under vilken templen låg begravda att de stora stenarna som ständigt slog av hans plogbilor också kan ha haft ett visst arkeologiskt värde. Han kontaktade nu chefen för Nationalmuseet, Themistokles Zammit, som satte igång att gräva redan vid sin första inspektion av platsen. Det dröjde inte länge förrän Zammit fann sig stående i vad som verkade vara en absid bildad av en halvcirkel av enorma huggna stenar. Under loppet av tre år tog Zammit hjälp av lokala bönder och stadsbor för ett utgrävningsprojekt av aldrig tidigare skådad omfattning på Malta. År 1920 hade Zammit identifierat och utfört restaureringsarbeten på fem separata tempel, och även funnit en anmärkningsvärd samling artefakter, inklusive den berömda figurinen av "den feta damen"

2022-07-13  10:27

S:t Paulus katakomber är en del av en större begravningsplats som en gång låg utanför murarna i den antika romerska staden Melite, nu täckt av de mindre städerna Mdina och Rabat. Området innefattar även katakomberna i Sankta Agatha, Sankt Katald, Sankt Augustinus och många andra. Begravningsplatsen har troligen sitt ursprung under den fenicisk-puniska perioden. Liksom inom romersk tradition var feniciska och puniska gravar placerade utanför stadsmuren. Katakomberna visar på kristna, muslimska, hedniska och judiska begravningar sida vid sida utan någon synlig uppdelning. Katakomberna var i bruk fram till sjunde eller möjligen åttonde århundradet. Några av katakomberna återanvändes vid kristendomens återkomst till ön på 1200-talet.

2022-07-13  10:39

De tidigaste gravarna bestod av ett djupt rektangulärt schakt med en eller två kammare grävda från dess sidor. Denna typ av begravning användes långt in i den romerska ockupationen av öarna, men kamrarna blev större och mer regelbundna i form med tiden. Det är troligt att denna utvidgning förenade angränsande gravar och ledde till skapandet av små katakomber, som blev normen på 300-talet e.Kr. Platsen undersöktes helt först år 1894 av Dr Antonio Annetto Caruana. Idag kan man besöka mer än 20 av cirka 30 katakomberna i S:t Paulus klustret. Huvudkomplexet, som täcker en yta på mer än 2 000 kvadratmeter, är det största katakombklustret som hittills hittats på ön.