2019-04-07   09:20

Död Kristus stödd av Maria och Johannes, av Giovanni Bellini, målad runt 1470 då konstnären började fjärma sig från det konstnärliga inflytandendet från sin svåger, Andrea Mantegna. Pinacoteca di Brera är det största konstmuseet i Milano och innehåller en av landets främsta samlingarna av italiensk konst. Galleriet grundades officiellt år 1809, i motsats till andra viktiga museer i Italien som t.ex. Uffizi, började Brera inte som en privat samling av en prins eller adelsman utan som ett resultat av ett avsiktligt politiskt beslut. Målningar konfiskerade från kyrkor och kloster i hela Norditalien efter Napoleons upprättande av Republiken - senare Konungariket - Italien, där Milano var huvudstad, och den upplösningen av de religiösa ordnarna som följde. Detta förklarar varför samlingen består huvudsakligen av religiösa verk, inte minst stora altartavlor och där senare förvärv endast haft en mindre betydelse. Ett viktigt undantag är en av mina favorittavlor...

2019-04-07  09:23 

Mantengas Kristi begråtande. Tavlan återfanns i Mantegnas studio vid hans död och var möjligen avsedd för konstnärens privata gravkapell. Den såldes av hans son Ludovico till kardinal Sigismondo Gonzaga för att betala av dödsboets skulder och kom senare (troligen) även att tillhöra kung Karl I av England och kardinal Mazarin, försteminister till såväl Ludvig XIII som Ludvig XIV av Frankrike, även om Mazarin själv var född i Italien. Tavlans proveniens är sedan okänd fram till början av 1800-talet: 1806 bad sekreteraren för Accademia di Brera, Giuseppe Bossi, skulptören Antonio Canova att fungera som ett mellanmål vid köp av hans "eftertraktade Mantegna", som 1924 kom slutligen kom att ingå i Pinacotecas samlingar.

2019-04-07  09:24

Madonna med Keruber, målad runt 1485, är en långt mer typisk Mantenga. Andrea Mantenga (c:a 1431- September 13, 1506) föddes nära Padua (då en del av Republiken Venedig) och blev som elvaåring konstnärslärling hos Francesco Squarcione i Padua. 1460 utsågs han till hovmålare åt markis Ludovico III Gonzaga av Mantua. Tjänsten betalade 75 lire i månaden, vilket tydligen var mycket pengar, och gjorde Mantenga till den förste betydande målaren att vara baserad i Mantua. Mantenga hade inte haft mycket att göra i Mantua efter att Ludovico III dött och 1488 fick han ett erbjudande från påve Innocentius VIII att måla Belvedere kapellet i Vatikanen. Inte heller här trivdes Mantenga, även om det gett honom möjlighet att studera Roms ruiner, och han återvände till Mantua där han kom att leva till sin död. Madonna med Keruber målades antagligen under hans första vistelse i Mantua. Intressant är att tavlans mittpunkt, precis som Kristi begråtande, är Jesu genitalier, något som var vanligt i den Norditalienska konsten vid den här tiden. Detta berodde troligen på att man ville betona Jesu mänskliga aspekterna snarare än de gudomliga.

2019-04-07   09:33

Madonna och barn, målad av Giovanni Bellini 1510, då konstnären var över åttio år gammal. Trots sin ålder var Bellini villig att ta till sig moderna idéer från yngre konstnärer. Den unge venetianska konstnären Giorgione hade i bakgrunden i sina målningar börjat måla in människor och djur som egentligen inte hade med motivet att göra, som inte var tänkta att tolkas allegoriskt eller ses som historiska personer eller händelser. Dom var bara vanliga människor som levde sina egna liv helt omedvetna om att dom var med i en tavla, något vi även ser i denna målning. Sentida undersökningar av tavlan har visat att landskapet målades helt på frihand, utan att först skissas upp på duken, och att färgen till stor del applicerats med fingrarna. 

2019-04-07  12:48 

Automaton från 1500- eller 1600-talet. Denna djävul gjordes genom att ta en 1500-talets överkropp och använda en urverksmekanism för att vrida huvudet, rulla med ögonen, och för att sticka ut tungan och utstöta ett oartikulerat ljud. En beskrivning från sextonhundratalet nämner horn och en krage som nu gått förlorade.

2019-04-07  13:09

Trivulzio Madonnan är en Mantegna, målad 1497. Verket visar Madonnan på en tron omgiven av flera helgon. Keruberna som omger Madonna är en hänvisning till bebådelsen. Tronen flankeras av helgon och av två citrusträd. Figurerna i förgrunden är målade för att ses från en lägre position än själva målningen. Längst ner sitter tre sjungande änglar runt en orgel, en hänsyftning till kyrkan Santa Maria i Organo, i Verona, som målningen ursprungligen utfördes för och som även kan ses i handen på ett av helgonen. Det nuvarande namnet kommer från Trivulzio-samlingen i Milano, vilken det tillhörde mellan 1791 och 1935.

2019-04-07  13:34

Madonna och barn, målad av Bernadino de Conti någon gång mellan 1495 och 1500. Bernadino sägs ha fötts i Pavia någon gång under 1400-talets andra hälft, son till en obskyr konstnär. Han var främst en porträttmålare, men gjorde även den del religiösa verk, mycket mer än så vet vi inte om honom. Endast ett fåtal av hans tavlor finns bevarade idag.

2019-04-07  13:56

Rondanini Pietà är en marmorskulptur som Michelangelo arbetade med från 1552 till de sista dagarna av hans liv, 1564. I denna sista skulptur återgick han till temat för Jungfru Maria som sörjde över den döde Jesus utmärglade kropp, som han först utforskade i sin Pietà från 1499.  Namnet Rondanini går tillbaks på det faktum att skulpturen i flera hundra år stod på gården till Palazzo Rondanini i Rom.

2019-04-08  10:00

En av stadens äldsta kyrkor uppförd mellan åren 379-386, ursprungligen utanför staden, men mer och mer central i och med att staden växte. Den nuvarande basilikan började uppföras kring 1080, men delar av den tidigare kyrkan finns fortfarande kvar. Kyrkan skadades svårt under de allierade bombningarna 1943.

2019-04-08  10:06

Aurelius Ambrosius (c:a 340-397), kom till Milano som kejserlig guvernör över Ligurien och Emilia. Han valdes år 374 av stadens kristna, enligt legenden mot sin vilja, till biskop trots att han varken var döpt eller hade någon formell teologisk utbildning. Milanos tidigare biskop, Axentius, hade varit arian och valet av Ambrosius sågs, trots att han var Nicaean, som en kompromiss som stadens båda stridande kristna grupper kunde acceptera. Efter valet till biskop kom han dock att kasta sig helhjärtat in i vad han såg som sin nya uppgift, att ena kyrkan under den Nicaenska trosbekännelsen. Ambrosius och kom att bli en av 300-talets mest inflytelserika kyrkoledare. Han lät även uppföra tre eller fyra kyrkor i staden, bland annat Basilica di Sant'Ambrogio. Idag ligger Ambrosius själv i dess krypta, sida vid sida med Milanos båda skyddshelgon, tvillingarna S:t Gervasius och S:t Protasius.

2019-04-09  09:17

Milanos Duomo är Italiens största kyrka, och den näst största i Europa. Endast Vatikanstatens S:t Peters kyrka är större.

Katedralen tog nära 600 år att färdigställa. Den första katedralen på platsen, tillägnad S:t Thekla, färdigställde 355 och kompletterades senare med en basilika och ett baptisterium. Då katedralen och basilikan brandskadades 1075 beslutades det att den nya katedralen skulle byggas. Det skulle dröja till 1386 innan ärkebiskop Antonio da Saluzzo skulle börja konstruktionen med stöd av sin kusin, Gian Galeazzo Visconti, som just kommit till makten i staden. En fransk arkitekt, Nicolas de Bonaventure, väl insatt i de senaste trenderna inom europeisk arkitektur, anställdes, i byggandet satte igång i en rasande fart. Då Gian Galeazzo dog, 1402, var kyrkan nästan halvfärdig, men vid hans död kom bygget att stanna av nästan helt på grund av brist på pengar och idéer. Under 1500-talet hade så mycket av kyrkan färdigställts att den kunde börja användas vid gudstjänster. 1806 bestämde sig Napoleon I att han skulle krönas till kung av Italien i katedralen och beordrade att fasaden skulle färdigställas, ett arbete som pågick under en stor del av 1800-talet. I sin entusiasm hade Napoleon lovat att franska staten skulle stå för kostnaderna, även om några pengar aldrig betalades ut. De sista detaljerna blev emellertid inte färdiga förrän på 1900-talet och den 6:e januari 1965 kunde kyrkans sista port slutligen invigas.

2019-04-09  09:35

Katedralens mest kända staty, Marco d'Agrates S:t Bartholomeios flådd. Statyn visar det flådda helgonet med huden ledigt slängt över axeln. S:t Bartholomeios hade på grund av sättet på vilket han avrättades, flådd levande, blivit bland annat garvarnas, slaktarnas, läderarbetarnas och handskmakarnas skyddshelgon. Att han under 1500-talet blivit ett populärt motiv inom konsten hade inte så mycket med fromhet att göra utan berodde främst på att det gav konstnären en möjlighet att visa att han studerat Leonardo och nu ville visa upp sina kunskaper i anatomi. Så nöjd var d'Agrates med sitt verk att hand signerade statyns sockel med "Jag gjordes inte av Praxiteles utan av Marco d'Agrate", Praxiteles sågs som den främste av 300-talets Attiska skulptörer.

2019-04-08  11:46

Kyrkans ursprung går tillbaks till 1145, då ett sjukhus och en begravningsplats byggdes framför basilikan Santo Stefano Maggiore. 1210 byggdes en ossuarium att hysa ben från begravningsplatsen, vilken nu fått slut på utrymme, och något senare en kyrka vid begravningsplatsen. Kyrkan restaurerades för första gången år 1679 av Giovanni Andrea Biffi, som lät bygga om fasaden och dekorerade ossuariets väggar med skallar och lårben. Kyrkan förstördes i en brand 1712 och ersattes av en ny, större barockkyrka, designad av Carlo Giuseppe Merlo, tillägnad S:t Bernardino av Sienna. Även ossuariet byggdes ut för att återspegla dess ökande popularitet. Väggarna dekorerades helt med ben från de gamla ossuariet och från det nu nedlagda sjukhusets begravningsplats. År 1738 blev kung João V av Portugal så tagen av ett besök i kapellet att han lät bygga ett snarlikt ossuarium i Évora, utanför Lissabon.

2019-04-09  11:30

Sörjande över den Döde Kristus av en namnlös toskansk konstnär, troligen en lärjunge till Botticelli, verksam i Florens under 1400-talets sista kvartal. Motivet är en traditionell pietà med Jungfrun hållande den döde Kristus i sina armar, den skägglöse evangelisten Johannes till vänster och Maria från Magdala kyssande Kristi fötter till höger. Bakom Maria står en kvinna som antagligen är Maria Salome eller Maria Jakobs moder, som båda nämns i evangelierna i samband med korsfästelsen. Möjligen var de båda Mariorna en och samma person, då nästan alla kvinnor i Nya Testamentet heter Maria. Hon flankeras av Nikodemos och Josef från Arimataia vilka enligt traditionen sägs ha tagit ned kroppen från korset. I sina händer håller de Arma Christi. I en grotta i bakgrunden sitter en anakronistisk Hieronymus och väntar på att 350 år senare få börja översätta Bibeln. 

2019-04-09  11:31

Jungfruns Avsomnande av en namnlös konstnär verksam i Ferrara i slutet av 1400-talet. Guds moders avsomnande är en av de viktigaste högtiderna inom många östliga kyrkor och målningen visar drag lånade från bysantinska ikoner. De tolv lärjungarna står samlade vid Marias dödsbädd, med Petrus, kläd som en präst, läsande ur en bok som om han håller en begravningsgudstjänst. Två änglar med rökelsekar sitter framför bädden och i mandorlan bakom Petrus ses Jesus ta emot Marias själ i himmelen omgiven av en änglakör. 

2019-04-09  11:34

Bramantino var tjugo år gammal då han målade Tillbedjan. Figurerna är uppdelade i två grupper, en grupp musiker, vilka är vinglösa änglar, och en grupp tillbedjare samlade kring Jesusbarnet. Kvinnan bakom Maria är Maria Salome som känns igen på sin förtvinade hand hon fick då hon tvivlade på att Maria var oskuld och förblev oskuld även efter Jesu födelse. Denna legend har sitt ursprung i Jakobsevangeliet, ett av de mest lästa av evangelierna utanför Bibeln. Märkligast i tavlan är den mörka figuren längst till vänster, stående under en förtorkad trädgren. Detta är möjligen Apollo, han är den ende vid sidan av änglarna som inte tittar på barnet, istället har han sin uppmärksamhet riktad på kvinnan längst till höger, vilket kan vara en sibylla. Det kan i våra ögon ses som något märkligt att en grekisk gud dyker upp i en scen med Jususbarnet, men ända sedan medeltiden hade den grekisk-romerska kulturen och religionen setts som en nödvändig förelöpare till kristendomen.

2019-04-09  11:59  

I oktober 1816 besöker Lord Byron Biblioteca Ambrosiana där han läser korrespondensen mellan Luctetia Borga och Pietro Bembo och hävdar sedan att de är de vackraste kärleksbrev han någonsin läst. Då det inte var tillåtet för besökare att kopiera breven memorerade han istället några av de. I ett av breven hittar han även en hårlock från Lucretia och stjäl några hårstrån, det var naturligtvis det vackraste hår han någonsin sett. När Biblioteca Ambrosiana inser att han har en hårlock från Lucretia Borga i sin ägo låter man den milanesiske juveleraren Alfred Ravasco tillverka ett relikvarium åt dem. Korrespondensen mellan Luctetia Borga och Pietro Bembo har nu publicerats under titeln "The Prettiest Love Letters in the World ". Nere i hörnet kan man även skymta handskarna Napoleon bar vid Waterloo.

2019-04-09  11:40

Biblioteca Ambrosiana har också den största bevarade teckningen från renässansen, en skiss till Raphaels Skolan i Aten, målad mellan 1509 och 1511. Målningen är en av de fresker i det apostoliska palatset i Vatikanen som påve Julius II beställde till Rafaels stanzer, hans privata rum i palatset. Skissen köptes av  kardinal Federico Borromeo, museets grundare, år 1626 för 600 lire, den hade då redan varit utlånad till Ambrosiana sedan 1610. Tavlan är en who's who över antikens grekiska filosofer med Platon, som här lånat sitt utseende från Leonaro, och Aristoteles i centrum. De båda kan lätt identifieras genom böckerna de bär på.

2019-04-09  14:32

Monumental begravningsplatsen inhyser gravmonument till kända och okända Milanobor. 16-åriga Zaira Brivio faller in i båda kategorierna då hon blivit känd just på grund av sin grav.

2019-04-09  14:36

En annan av de mer spektakulära gravarna är Davide Camparis grav, med den sista måltiden i naturlig storlek. Davide hade tillsammans med sin bror tagit över pappas kafé nedanför duomon, vid dennes död. Vid sidan av kaféet hade man även tillverkning av olika alkoholhaltiga drycker som såldes runt om i Italien. 1860 började man sälja den röda aperitif som kom att bli firmans flaggskepp och vid Davides övertagande beslutade man sig för att satsa helt på tillverkning av Campari. 1932 började man sälja Campari Soda, den första färdigblandade drink att säljas någonstans i världen. Campari Soda flaskan, som ser likadan ut än idag,  designades av Fortunato Deper, vid tiden en av Italiens kändaste konstnärer. Flaskan ses som en milstolpe inom italiensk design och snart kom fler konstnärsdesignade förbrukningsvaror att dyka upp.