München

2023-04-11 - 2023-04-14


Alte Pinakothek

2023-04-13  10:28

"Så avbildar jag, Albrecht Dürer från Nüernberg, mig själv i passande färger 28 år gammal" lyder texten på ett av konsthistoriens mest unika självporträtt. Dürer föddes den 21 maj 1471, det tredje barnet av arton till Albrecht Dürer den äldre och Barbara Holper. Albrecht Dürer den äldre (ursprungligen Albrecht Ajtósi) var en framgångsrik guldsmed som 1455 hade flyttat till Nürnberg från Ajtós, nära Gyula i Ungern. Han gifte sig med Holper, sin mästares dotter, när han själv blev mästare. Det tyska namnet "Dürer" är en översättning från det ungerska "Ajtósi", från "ajtó", dörr. Från början kallade man sig "Türer", dörrmakare,  och en dörr finns senare med i familjevapnet. Albrecht Dürer den yngre ändrade senare "Türer", sin fars stavning av familjens efternamn, till "Dürer", för att anpassa sig till den lokala Nürnberg-dialekten. Eftersom Dürer lämnade självbiografiska skrifter och var allmänt känd redan i tjugoårsåldern, är hans liv väldokumenterat i flera källor. Efter några års skolgång lärde sig Dürer grunderna i guldsmide och teckning av sin far. Även om hans far ville att han skulle fortsätta sin utbildning som guldsmed, visade han en sådan talang i teckning att han vid femton års ålder istället började som lärling hos konstnären och grafikern Michael Wolgemu. 1494, mindre än tre månader efter efter att ha gift sig reste Dürer, utan sin fru, för första gången till Italien, kanske på grund av ett pestutbrott i Nürnberg. I Italien besökte han bland annat Venedig för att studera dess mer avancerade konstnärliga värld.

2023-04-13  10:31

Dürers porträtt av Oswolt Krell, målat 1499. Dürers två besök i Italien kom att ha ett enormt inflytande på hans konst. Han skrev om Giovanni Bellini att han var den äldsta och fortfarande den bästa av konstnärerna i Venedig. Hans teckningar och gravyrer visar även inflytande från andra italienska konstnärer, särskilt Antonio del Pollaiuolo, med hans intresse för kroppens proportioner; och Andrea Mantegna, vars arbeten han som träning producerade kopior av. Dürer kom under hala sitt liv att ha kvar kontakten med flera italienska konstnärer han träffade under sina resor, bland annat Rafael. Dürers efterlämnade texter tyder på att han kan ha varit sympatisk till Luthers idéer, även om det är oklart om han någonsin lämnade den romerska kyrkan. Dürer kan till och med ha bidragit till att Nürnbergs stadsfullmäktiges tillät lutherska predikningar och gudstjänster i mars 1525. Noterbart var även Dürers kontakter med olika reformatorer, såsom Zwingli, Andreas Karlstadt, Melanchthon och Erasmus. Några belägg för att han skulle ha haft någon direkt kontakt med Luther själv dock finns inte, även om vi vet att han läste hans texter. Han tycks emellertid ha velat distansera sig från Luther mot slutet av sitt liv i samband med de tyska bondekrigens slut.

2023-04-13  10:46

Kardinal Albrecht av Brandenburg inför Kristus på Korset, målad av Lucas Cranach den äldre någon gång under 1520-talet. Det andra stora konstnärsnamnet inom den tyska renässansen, Lucas Cranach, saknade Dürers italienska bildning. Han hade också en betydligt mindre ambivalent inställning än Dürer till Martin Luther. Cranach hade varit personlig vän med Luther medans denne fortfarande var augustinermunk. Han hade varit vittne vid Luthers förlovningsceremoni med den före detta nunnan Katharina von Bora och var gudfar till parets första barn, Johannes Luther. Under nästan hela sin konstnärskarriär var han dessutom hovmålare åt kurfursten av Sachsen, en av Luthers viktigaste politiska allierade. Något som kom att ge Cranach en fast inkomst under nästan hela sitt liv, något många andra konstnärer saknade.

2023-04-13   10:53

Korsfästelsen från 1503 var Cranachs första stora altartavla. Även om Martin Luther vände sig emot den katolska kyrkans överdådiga målningar av helgon och änglar så hade han inget emot målningar föreställande scener ur Kristi liv, något som blev mycket vanligt i de lutherska kyrkorna, framförallt den sista måltiden och korsfästelsen. Även porträtt av de tolv apostlarna såg han som uppbyggliga. Efter Luthers död kom dock den lutherska kyrkan i Tyskland att bli betydligt mer anikonisk, antagligen under inflytande av den reformerta kyrkan, och de tyska konstnärerna fick nu övergå nästan uteslutande till porträttmåleri.