Neapel

2023-05-16  10:08

Fyra olika stilar återfinns på väggarna i Pompejis ruiner. Naturligtvis förekom dessa stilar även i resten av riket men ingen annan stans finns alla fyra bevarade sida vid sida. Den första stilen dateras traditionellt till 200 f.Kr. fram till 80 f.Kr. men utanför Pompeji existerade redan långt tidigare, sedan slutet av 500-talet f.Kr. Det kännetecknas av "stenplattor" och "träbjälkar" av målad stuckatur. Den andra stilen som dominerade det 1:a århundradet f.Kr. utvecklar med första stilen med trompe-l'œil illusioner. De målade stuckaturplattorna kompletteras nu med andra arkitektoniska element, men också med fruktskålar, blomsteruppsättningar, fönster genom vilka man kan se landskap och även människor, allt målat i naturlig storlek. Den tredje stilen var populär omkring 20–10 f.Kr. bröt helt med de två tidigare stilarna. Den följde strikta symmetriregler som delade väggen i tre horisontella och tre till fem vertikala fält. De vertikala fälten separerades av målade geometriska mönster, smala pelare, draperade tyger eller blomstergirlanger. I denna speciella stil lämnas mer väggyta kvar enfärgad, många gånger i svart eller vitt. När motiv dyker upp är det ofta små enkla figurer som en kandelaber eller en liten fågel. Man kan nu även se ett intresse för egyptiska motiv, då en egyptomani drabbat landet efter att Egypten införlivats i det romerska riket år 30 f.Kr. Denna stil var populär i Pompeji till ungefär år 60 e.Kr. I Rom hade den blivit omodern ett par decennier tidigare.

2023-05-16  10:11

Huset med Venus i Snäckskalet är av den fjärde stilen i romersk väggmålning som var populär i Pompeji från c:a 60 e.Kr. fram till staden undergång. Den är i allmänhet mindre ornamenterad än sin föregångare men samtidigt mer komplex. Textilier och blomrakor försvinner, medans stenimitationer från de två första stilarna återkommer, färgerna värms åter upp och används nu till att skildra stora scener hämtade från mytologi och historia eller landskap och trädgårdsmotiv. Väggmålningens Venus har en frisyr populär bland kvinnor i Rom under Neros regeringstid. Troligen pågick fortfarande en reparation av huset till följd av den jordbävning som drabbat staden år 63, då flera rum i huset har nyputsade väggar men som ännu inte fått någon färg.

2023-05-16  10:52

Menanders hus, döpt inte efter husets ägare utan en välbevarad fresk av den grekiske dramatikern Menander på en av väggarna. Möjligen föreställer dock fresken inte Menander utan kanske husets ägare eller någon annan person som läser ett verk av Menander. Huset var ett av de rikaste och mest magnifika husen i det antika Pompeji vad gäller arkitektur, dekoration och arkeologiska fynd, och täcker en  yta på cirka 1 800 kvadratmeter, nästan ett helt kvarter. Den äldsta delen av huset består av ett relativt blygsamt atrium med omedelbart omgivande rum byggda kring 250 f.Kr.. Huset moderniserades ungefär 100 år senare, för att slutligen under kejsar Augustus regeringstid byggts ut väsentligt. De intilliggande bostadshusen revs och en peristyl byggdes på platsen. I utrymmet i väster skapades rum för bad, centrerade kring ett litet 8-kolumnigt atrium.

2023-05-16   11:01

Vem som ägde huset är oklart men baserat på klotter, grafitti och en sigillring funnen i tjänarnas bostäder anser många att han möjligen hetat Quintus Poppaeus Sabinus och kan ha varit en släkting till Poppaea Sabina, kejsar Neros andra fru. Avsaknaden av fynd av mat och andra vardagsföremål tyder på att huset inte var i bruk vid Vesuvius utbrott. Pompejis medelhavsklimat lockade många romare att investera i semestervillor där, så det är möjligt att ägaren vid tiden för utbrottet var en rik turist, inte en av lokalbefolkningen. Trots detta hittades inte mindre än 18 kroppar i huset. Tre av dessa tros tillhöra slavar som underhöll huset, men vid de andra femton kropparna hittades oljelampor, hackor och spadar. Något som kan tyda på att man var ute för att plundra huset efter vulkanens första, mindre utbrott. Det fanns onekligen saker där att stjäla. En enorm silverskatt från huset finns idag på det arkeologiska museet i Neapel.

2023-05-16  11:59

Nekropolen vid Herculaneumporten, som sträcker sig längs vägen som ledde till Neapel, började användas redan under Pompejis äldsta period även om de gravar som syns idag bara går tillbaka till det första århundradet f.Kr. och därefter. Ruinen av ett gravmonument bestående av en cirkel med ioniskapelare på ett rektangulärt podium restes av Istacidii, en av de ledande familjerna i Pompeji och ägare av den så kallade Mysterievillan.

2023-05-16   12:01

En av gravarna har kvar inskriptionen av gravens ägare med stora bokstäver, den offentliga prästinnan Mamia, som dog omkring år 29 e.Kr. och som hade låtit bygga templet till Augustus Genius i Forumet. Andra gravar är byggda på en hög grund i form av ett altare, som dom där Naevoleia Tyche och Munatius Faustus vilar, med avbildningar av ett dubbelsittplats, en symbol för den ära som ges att sitta på första raden på teatern och ett fartyg som anlöper hamnen. Senare börjar stadens förort att breda ut sig även utanför stadsmurarna och villor började byggas bland gravarna.

2023-05-16  12:12

Bortom nekropolen, en bit utanför stadsmuren, ligger den så kallade Mysterievillan. Huset byggdes ursprungligen under det andra århundradet efter Kristus men fick sin nuvarande utformning kring år 80 f.Kr. då veteraner från Sullas armé slog sig ned i staden. Villan är ett exempel på den andra stilen av väggdekorationer.

2023-05-16  12:14

En trompe-l'œil målning föreställande människor, i naturlig storlek, som antagligen utför eller förbereder en initiationsrit till mysteriekulten kring Bacchus. Bacchuskulten var, åtminstone inledningsvis, endast öppen för kvinnor. De enda männen avbildade på väggarna i rummet är en liten slavpojke och guden själv. Mysterierummet fanns längst in i villan och var med stor säkerhet ett rum endast de invigda i kulten hade tillgång till.

2023-05-17  10:04

San Gennaro katakomberna, som är de största i södra Italien, var ursprungligen tre separata begravningsplatser, tillägnade respektive S:t Gaudiosus (San Gaudioso), S:t Severus (San Severo) och S:t Januarius (San Gennaro), tre biskopar som alla vid något tillfälle legat begravda här. Dessa katakomber i Neapel skiljer sig från sina romerska motsvarigheter genom att de har betydligt rymligare passager längs två nivåer. Den lägre nivån är den äldsta och går tillbaka till 100-talet och kan vara platsen för en tidigare förkristen gravplats som senare avstods till den nya sekten. Det blev en viktig religiös begravningsplats först efter att biskop Agrippinus begravts där, troligen mot slutet av 200-talet. Den övre nivån kom att sedan utvidgas till att omfatta de två andra intilliggande gravplatser. Fram till det 1000-talet var katakomberna begravningsplatsen för napolitanska biskopar, samt även Quodvoltdeus, den exilbiskop av Kartago som dog i Neapel 450 e.Kr. Mellan 1200- och 1700-talet plundrades katakomberna på reliker och konstskatter. En restaurering av katakomberna möjliggjordes först efter att skelettresterna flyttats till en annan kyrkogård. Katakomberna återöppnades 1969 av ärkebiskopen av Neapel och moderna utgrävningar startade 1971.

Familjen Theotecnus grav gjordes troligen ursprungligen för det enda barnet, porträtterat i mitten. Två lager av gips för faderns och sedan moderns fresker lades till senare. Familjen Theotecnus måste ha varit mycket rik att döma av mannens kappa, broderad med löpande antiloper och fäst med en stor brosch, och den långa röda dekorerade klänningen av den lilla flickan bär. Över flickans huvud finns en krona av lagerblad, en symbol för en evig belöning för hennes oskuld. Mamman, å andra sidan har inga smycken och hennes enkla klänning symboliserar sorgen, nå¨got som även uttrycks i hennes sorgsna ansikte. En mycket intressant detalj är att alla tre familjemedlemmarnas namn och ålder vid dödsögonblicket finns angivet i fresken. Lilla Nonnosa var bara två år och tio månader gammal då hon dog, hennes far var sextio och hennes mor Ilaritas var fyrtiofem år gammal. På det röda bandet runt lunetten går det fortfarande att läsa, på ett knackig latin, datumet för begravningarna: modern lades till vila den 13 januari, medan pappa Theotecnus hade begravts den 5:e samma månad.

2023-05-17  10:14

Fram till 200-talet var korset bara en symbol för Kristi död och inte det kultobjekt som det är i dagens kristendom. Det kom att bli den kristna symbolen framför andra först under den Konstantinska eran. På en pelare i Basilica adjectas mittskepp finns en nisch i vars mitt ett latinskt kors är målat. Senare lades en inskription till som hyllar Kristus seger: «IC XC NI KA», från grekiskan Ίησοϋς Χριστός Νικα, det vill säga «Jesus Kristus segrar». Texten målades troligen för att fira kejsar Herakleios seger över perserna år 628 e.Kr, då han återtog Jerusalem och återbördade det Sanna Korset till Gravkyrkan i staden.

2023-05-17  10:17

Tre typer av begravningar förekom i katakomberna:

terragne, även kallade fosse eller formae, gravar grävda i marken med kapacitet för mer än en kropp; varje kropparna sveptes och placerade ovanpå varandra, åtskilda av till exempel takpannor. Gravarna förslöts sedan med marmor eller terrakotta skivor.

loculi, vertikalt grävda längs väggarna i salar och korridorer. Även dessa var gravar för flera personer och förslöts då de var fulla. Detta var den vanligaste formen av begravning, oavsett de dödas sociala status. Efter att ha förslutits kunde dessa ibland vara dekorerade med fresker.

arcosoli, valv gravar. Dessa var de mest avancerade gravarna, men även dessa var för mer än en kropp, ofta familjegravar. Dessa var endast för de rika, dekorerade med fresker och mosaiker, grävda längs väggar och korridorer. De stängdes av draperier eller grindar av trä eller metall.

2023-05-17  10:21

S:t Januarius led martyrdöden i Pozzuoli utanför Neapel den 19 september 305 e.Kr. Han begravdes först i Agro Marciano. Någon gång mellan 413 AD och 431 AD beslutade den napolitanske biskopen Giovanni I att, eftersom han hade så få martyrer i sin stad, återvinna kvarlevorna av ett välkänt helgon. S:t Januarius kvarlevor transporterades från Agro Marciano till katakomberna. Sedan dess har helgonets grav varit ett pilgrimsmål, en händelse som även ledde till utbyggnaden av katakomberna. År 831 e.Kr. tog den lombardiska prinsen Sico I helgonets ben till staden Benevento. Detta orsakade en period av förfall för katakomberna, som slutade när biskop Athanasius II, som även gjorde sig själv till hertig av Neapel genom att störta den tidigare hertigen, beordrade byggandet av ett benediktinerkloster på platsen. Tack vare den normandiske kungen Vilhelm I av Sicilien flyttades helgonets kvarlevor från Benevento till Montevergine klostret 1154 för att slutligen återvända till Neapel 1497 genom ingripande av den mäktiga Carafa-familjen, en familj som fram till idag producerat en påve och sexton kardinaler. Numera vilar lämningarna i Duomo di Napoli: blodet och en del av kraniet finns i Cappella del Tesoro, och benen ligger i Cappella del Succorpo. På 1970-talet fann arkeologer ett övergivet rum med en tom grav och fresker föreställande scener ur S:t Januarius liv. Man är idag tämligen säker på att detta är S:t Januarius ursprungliga grav i katakomberna.

2023-05-17   10:33

Fresk föreställande biskop Paulus II av Neapel, biskop i staden under mitten av 700-talet. Som diakon i den Napolitanska kyrkan fungerade den blivande biskop Paulus ofta som legat till Rom där han kom att lära känna påven. Kyrkan i Neapel lydde fortfarande formellt under Konstantinopel något som Rom såg fram emot att ändra på. I Konstantinopel hade ikonoklaststriden nått ett av sina blodigaste perioder, då kejsar Konstantin V nu även försökte slå ned på munkväsendet. Något som ledde till att framtida kyrkohistoriker kom att ge honom tillnamnen Κοπρώνυμος, Bajs namn, och Οὐραλύφιος, Urin smord. Allt detta spillde över på Neapel. Paulus valdes till biskop i Neapel men accepterades inte av den Konstantinopel trogna befolkningen då han sågs som att stå alltför nära den romerska kyrkan. Han begav sig då till Rom och smordes där till biskop av påven. Formellt så accepterades biskopar smorda i Rom fortfarande av kyrkan i Konstatntinopel och vice versa men Paulus togs inte väl emot av befolkningen i Neapel. Han tvingades istället slå sig ned utanför staden och firade mässa i katakomberna.

2023-05-17   10:36